Den långa och varma sommaren fick aldrig riktigt fart efter midsommar. Den tappade sugen – åtminstone i norra Europa. Spannmålsodlarna har kunnat pusta ut. Lite synd är det om alla semesterfirare i Sverige och allra mest synd är det om skogar som brinner och befolkningar som lider i hettan. Allt för våra tidigare synders skull med koldioxidutsläpp och skogsskövlingar.
Det traditionsenliga programmet ”Sommar” innehöll idag en dystopi när Max Tegmark -AI-forskaren på MIT – var sommarpratare. Denna dystopi är i stil med Bertrand Russels farhågor för kärnvapenkrig eller George Borgströms om annalkande livsmedelskris, som en gång i tiden formade min ”världsbild”. Om man inte gitter läsa Tegmarks tegelsten ”Liv 3.0” (2017) vilket jag kan förstå kan man istället lyssna på https://sverigesradio.se/avsnitt/max-tegmark-sommarpratare-2023 Det stämmer till eftertanke.
De här dagarna tillbringar vi på Nybogatan eftersom Ola, Carina och Johanna är på utfärd till Nederländerna och sedan Champagnedistriktet för provsmakning. Deras katt behöver sällskap och mat. Det tycks vara mest mat katten behöver. Sällskapsdjuret är mycket avvaktande till sällskap och är inte särskilt påträngande – mer än vid matskålen.
Igår var Akki och jag på match MFF-Värnamo. Det bästa med matchen var inte att di Blåe vann utan att det inte var några bengaler eller bangers. I enlighet med medialogiken nämndes det inte med ett ord på Sydsvenskans sportsida – att det går utmärkt att spela fotboll med en hängivet sjungande och hejande publik. Den tolfte spelaren gjorde igår en utmärkt insats. Det menar jag hade förtjänat ett par rader. Men å andra sidan uppmärksammar inte media heller att det utanför nästan alla ambassader och moskéer inte eldas – eftersom det är så det ska vara.
