De senaste dagarna har vi haft nästintill sommarväder med temperaturer mellan 15 och 20 grader. En annan ljuspunkt är att Akki fått sin första starroperation och att det sakta börjar ljusna på ena ögat.
I gårkväll hade vi kul tillsammans med Fredrik och Isolde. Det var inget ”Tristian” utan en god samvaro där till och med Fredde deltog i snacket om litteratur. Fredde har nu hämtat sig från det trista beskedet att hans anställning upphör och att han är arbetslös. I trygg förvissning(?) om att hans kompetens är efterfrågad kostar han på sig att planera en långresa med en kompis. Det hade aldrig hans farföräldrar haft nerv att göra. Tiderna förändras – men inte de gamles tänkesätt. Men Fredde är ung och rask. Som en förrymd kungskobra på Skansen ålade han sig upp på taket i Höllviken för att plocka bort en sliten takpanna och ersätta den med en ny.
Imorgon är det äntligen dags för att gå tillbaka till normaltid – tyvärr bara i bokstavlig betydelse. I överförd betydelse förblir det onormala tider i Malmö och för ”di Himmelsblå”, Sverige och Ukraina. Hur det blir i Brasilien avgörs i morgondagens val, i Danmark i valet på tisdag och två veckor senare i mellanårsvalet i USA. Och om det blir några framgångar för kvinnorna (och modiga män) i Iran är högst osäkert. Som pessimisten formulerar det: det är aldrig så dåligt att det inte kan bli värre? Eller: om tiden inte passar mig; varför ska jag i så fall passa tiden?
En tid passar oss alltid – Mårtenstiden. Johanna har till studiekompisarna i Norrköpings oförställda förvåning tackat nej till tentafester den kommande helgen för att prioritera att fira Mårten och äta gås. Något sådant har de aldrig hört talas om (cit. Johanna). Ola och Carina återvänder från Spanien, Johanna kommer från Norrköping och värdfolket kommer peu en peu från Linköping för att fira årets högtid i Höllviken. Äntligen något som är normalt.
