Vi har vi vår första långa utflykt på nästan två år. Vi satte oss i bilen och (Akki) körde till barnbarn, svärdotter och son i Linköping. Det var efterlängtat. Det tog dessutom drygt en halv timme längre än det brukar eftersom dieselpriset låg över 25 kronor litern på väg upp och nästan 27 kronor på väg hem. Det är det lägsta pris vi solidariskt måste betala för att ha skuggan av en chans att bli av med galningen i öst.
1962 när Akki och jag just träffats kostade en 75:a härtappat rödtjut på Bolaget under fem kronor och bensinen under en krona litern, 1962 satt vi på frukostrasterna och lyssnade på radions nyhetssändningar när ryssarna försökte installera kärnvapenmissiler på Kuba. Det var amerikanerna inte så förtjusta i. Världen stod på randen till ett tredje världskrig. Nu – 60 år senare – börjar vi närma oss stupet igen.
Det var riktigt kul att träffa Vincent, lämna och hämta honom på dagis för att därefter möta Farmor på kondis där det blev fastlagsbulle och mazarin. Jag hade kört att Akki dit i rullstol innan jag hämtade Vincent på dagis. (Det är ännu för långt och backigt för att Akki ska klara det med bara kryckor.)
Vi hann ock så med ett besök i Norrköping hos Johanna i hennes studentlya. Vi hade en del IKEA-möbler med oss. Det kan inte bli fler möbler – då blir rummet övermöblerat. Men hon stortrivs med studierna – och inte minst studentlivet som hon tar del i med liv och lust.
Hemfärden gick via Borås – tyg och garnriket – så att Akki fick tillfredsställa sina lustar med nya projekt till vävstolen. Jag ska egentligen inte klaga eftersom vi övernattade på en trevlig krog i Kinna där det serverades en mycket vällagad oxkind.
Vi hann också med ett besök på mattklassikern Kasthall. Ända sedan vi flyttade in har vi sökt en tillräckligt stor matta. Efter en natts sömn slog vi till och köpte en. Den gick precis in i bilen. Och jag fick precis in den hissen. Mattan är nu på plats. Många möbler behövde flyttas. Den behövde ”dammsugas” för att få bort en del ”bubblor”. Medan Akki slet hos sjukgymnasten slet jag med att dammsug jag bort ”bubblorna”. Nu är hemmet återställt.
Efter de senaste månadernas stormar och hällregn är fönsterna putsade av proffs så nu ser vi äntligen bra ut. Vi har kunnat njuta av det dubbelt eftersom det varit klart och siktigt väder den senaste veckan. Dessutom har polisen hört av sig! De ska utreda om byggarna som la ut järnplattorna som Akki cyklade omkull på varit försumliga – men det är tydligen en kedja av underentreprenörer så det kan bli en lång och trasslig historia att utreda. Vi får se vart det leder.
På Internationella kvinnodagen – fyllde äldsta barnbarnet Fredrik 25 år och igår var det äntligen ett pandemifritt och därmed rejält kalas. Så rejält och trevligt att Akki och jag tog taxi hem.
