Så har ett nytt år börjat med exponentiellt stigande coronasmitta. Den nya smittan tycks visserligen spridas mer än tidigare varianter men tycks medföra mindre allvarliga symptom – åtminstone för oss som är trippelvaccinerade.

Tillsammans med Carina och Ola har vi kalasat på den rökta fårfiolen och stiltonen som mognat och blivit allt bättre. De hembakta mandelmusslorna är uppätna och alltför snart stundar dessvärre alltför välbehövliga magrare tider.

Vi har också hunnit med en lunch tillsammans med Ola, Carina och Fredrik på vårt senaste favorithak. Stackars Johanna stannade hemma med förkylning och sin tentaläsning innan hon tog tåget från Malmö norrut och sin studentlya.

Återigen blir alltmer inställt; dessutom är vädret i huvudsak grått, grått och grått. Någon enstaka dag skiner solen. Man hinner knappt ut innan det är grått och blåsigt igen.

Ensamheten – den så kallade karantänen – gör sig återigen påmind. Det är svårt att övertyga vänner om nödvändigheten att umgås fysiskt. Även om vi är trippelvaccinerade. Håller vi alla på att bli hypokondriker? Det är i år 400 år sedan Molière föddes; författaren till Den inbillade sjuke, en komedi som håller genom århundranden. Molière dog på scenen när han spelade huvudrollen. Som nattsköterskan på militärsjukhuset rapporterade till läkaren på morgonen: ”Simulanten dog i natt.”

De senaste tolv veckorna har varit en plåga för Akki – frakturer och rullstol oräknade. Hon har behövt stå ut med min inkompetens som ”shopper” av dagligvaror. Jag har på Lidl rotat igenom lämpliga bitar av kallrökt lax. När jag hittat den tjockaste och bästa och kommit hem med den upptäckte Akki att den var varmrökt! Jag cyklade till Möllan med en lista på grönsaker och ägg. Bästa blåsten och duggregnet i Malmö. På äggpaket stod S. Självklart STORA och inte små. Gissa om jag fått löpa gatlopp och stå vid skampålen – om inte utanför kyrkan på söndagar som förr i tiden – så vid den nya tidens sociala medier.

Lite ljus i tunneln finns dock. Idag har Akki varit på besök hos ortopeden. Frakturerna har läkt bra men nu har det visat sig att hon även haft en spricka i ett ben i foten. Det kan vara en förklaring till den oförklarliga smärta hon känt. På fredag ska Akki träffa sjukgymnasten och få ett ”lära gå program”. Till en början blir det säkerligen kortare turer i lägenheten utan rullstol. Akki lär får fortsätta med en halvkompetent ”shopper” några veckor till. Min gissning och förhoppning är att Akki min inkompetens påskyndar Akkis återtagande av makten över maten – till båtnad för oss båda.