Vi höll på att snubbla på mållinjen för årets högtid – att högtidlighålla Mårten och gåsen. I år tog Jens tidigt initiativet till att fira Mårten i Höllviken med benäget bistånd av Ola och Carina.  Det blev dessvärre inget gemensamt gåsätande i fjor p.g.a. den härjande pandemin.

Problemen hopade sig. Många fjäderfäbestånd i Skåne drabbades av ”fågelinfluensa” och fick avliva mycket frigående fågel däribland gäss. Gäss blev en bristvara. Akki ramlade illa med cykeln, två frakturer och rullstol till efter jul. Nåväl vi lyckades införskaffa två gäss och Jens excellerade i excellark med vad som behövde inhandlas av vem, vem som skulle ansvara för skilda moment i matlagningen, dukningen osv. Allt noga genomtänkt.

  I torsdagskväll anlände Jens med tåg. När jag hämtade Jens på stationen höll Akki på att få toadörren över sig. Det visade sig att det saknades två skruvar i gångjärnen. Nu vet vi det efter ett och ett halvt år. Jens fick en bit mat och lånade därefter vår bil för kunna inhandla allt från potatis till rödkål.

På fredagen anlände Ola med inhandlade vinflaskor, gott humör och jag med Akki i rullstol. Tillsammans började vi ommöbleringen och dukningen och Ola och Jens att under Akkis ledning och falkögon att påbörja den omfattande hanteringen av gässen. Det var trångt i köket så jag höll till i Vita huset för att ansa brysselkålen. När jag var klar med mitt beting och återvände till ett hus som började lukta gott av stekt gås möttes jag av två besked. Det första var att avloppsröret från vasken lossnat och att det runnit ut en del vatten i köket. Det upptäcktes tidigt och ingen stor skada skedd. Det andra var alarmerande.

Shasha och Vincent var på väg i bil från Linköping. Vincent hade fått en rejäl uppkastning. Det hade tydligen grasserat på förskolan de senaste veckorna. Det la rejäl sordin på stämningen. Det blev många samtal om lämplig och rimlig strategi på kvällen, funderingar under natten och nya samtal på morgonen.

Så nära målet, så mycket inhandlad och förberedd mat inte minst Nybogatans pumpasoppa till de klentrogna och Carinas äppelkaka. Till slut landade vi i en osedvanligt trist men nödvändig kompromiss. Vincent och Shasha i karantän i Vita huset med vi andra smorde kråset i stora huset. Det var sorgligt men nödvändigt eftersom Jens lagt ner tid och kraft på att föra traditionen vidare med stort stöd och bistånd av Ola och Carina.  

Jens kan nu med den äran tranchera gåsen, Ola göra informerade vinval och Carina som vanligt göra god skånsk äpplekaka. Vi blev mätta och nöjda. Stafettpinnen är nu överlämnad och vi ser alla framemot nästa år när Shasha och Vincent också ska vara med runt bordet. Tyvärr kunde vi inte sova över eftersom Höllviken inte är riktigt anpassat för rullstol. Det blev taxi hem.