Efter två veckor med ständigt blå himmel, en skön sol, salta bad med vågor i håret, god mat, vinprovning, besök på det utmärkta Picassomuseet i Malaga besök hos nära vänner i deras fina lägenhet och massor med avkoppling återvände vi hem i måndags till ett grått och småkyligt Malmö.
I tisdags började vardagslivet för pensionärer lite onödigt brutalt. Jag var i Lund för ett sammanträde med ”Litteraturjuntan” med reflektioner över Kerstin Ekmans utmärkta ”Löpa varg”.
Akki var på förmiddagen på besök i sin andra vävstuga här i bostadsrättsföreningen. På seneftermiddagen var det dags för hennes sedvanliga månatliga träff med gamla kollegor på någon krog i Malmö. Plötsligt ringde Akki mig. Hon hade sladdat med cykeln på de stora kvadratiska järnskivor som är utlagda för de tunga fordon som några gånger under sommaren och hösten trafikerat cykel- och gångbana.
Hösten har kommit och träden har börjat fälla sina löv. Att löven var lite småfuktiga gjorde att Akki fick sladd på cykeln. Hon hade sin ”Hövding” på sig. Den utlöste aldrig eftersom hon ramlade med benet före. Hon kunde inte resa sig själv. Hon fick hjälp av förbipasserande som hjälpte henne upp och ringde efter hjälp. Akki kunde inte stödja på ena benet. Snart nog kom sjukvårdspersonal och en polis. Polisen upprättade ”rapport” och det blev sjuktransport fem minuter bort till akuten på sjukhuset. Där blev Akki liggande hela natten. Det blev många samtal. Coronarestriktionerna är fortfarande hårda på sjukhus så det är inte aktuellt med fysiska besök.
Minst en fraktur på underbenet. Det blev ingen operation idag ingen paella och vin bara sjukhusmat. Imorgon lär det bli fasta och operation med platta och ”spikar”.
Innan dess är det match mot Chelsea. Vi får hoppas att det inte blir en alltför förnedrande förlust och framför allt inte fler skador.
P.S. “Polisinsatsen” på Borgmästargården hade effekt. Järnskivorna är numera bortlyfta från cykelbanan.
