Sakta men säkert börjar det sociala livet återvända. I lördags var det något försenat att med exklusivt bubbel, gåslever och andra delikatesser fira Carinas och Olas silverbröllop och önska dem lycka till i det fortsatta maratonloppet. Det slutar väl som för den förste löparen till Maraton.
Akki (och jag) inbjöds att fira hennes födelsedag i Dalby av de goda vännerna Loff och EvaLis. Det var ett kärt återseende. Som vanligt ett ringlande samtal om stort och smått, viktigt och oviktigt. Goda kräftor och goda drycker är inte oväsentliga bidrag till en spirituell konversation. Att vi kan åka buss från dörr till dörr minskar dramatiskt problemet med vem som ska köra hem. Det bidrar till spiritualiteten.
Både Akki och jag har återupptagit sammanträdena med våra respektive litteraturvänner och med våra forna arbetskollegor. Biobesöken har återupptagits. Imorgon är det dags äntligen dags – efter snart två års abstinens – att besöka Stadion och en hemmamatch för ”di Himmelsblå”. I övermorgon är det dags för Harry Arnoldsällskapet att mötas här i kvarteret på Annebergsgårdens restaurang ”Kniv och gaffel”. Det blir musik med Roger Berg Big Band och tribute till Monica Z och ”The Lost Tapes” med Bill Evans. Allt på gångavstånd. På onsdag cyklar vi till Victoriateatern på Södra Förstadsgatan för att lyssna till en två gånger framflyttad picnickonsert med Isabella Lundgren där hon ska tolka ”The American Songbook”. Vi hinner säkerligen cykla hem för att följa upplösningen av Zeith-MFF i Champions League. Och mer kommer att följa innan vi ger oss iväg till ljusterapi och värme i Spanien.
Akki har idag i samband med ett besök hos sin ”husläkare” i Höllviken gjort en riklig skörd av osedvanligt välsmakande tomater och de på friland odla vindruvorna. De var parfymsöta.
Livet består inte längre av städning, boka tvättid, tvätta, mangla, promenader i Pildammarna och försiktiga besök för att handla mat. Livet återgår till det nya normala.
