Mårten närmar sig med stormsteg men mårtensfirandet är svårt att fira på ett coronasäkert sätt om man ska vara elva spisande runt matbordet. Det kräver ett matbord för minst 24 personer. Det är svårt att få in även i de mest välplanerade och genomtänkta lägenheter. Det är med sorg och saknad vi nödgas ställa in årets familjehögtid. Det är trettio år sedan senast. Det blir en lång väntan till nästa år. Säkert hittar vi individuella lösningar i år. Vi vill inte missa gåsmiddagen. I synnerhet inte om ”di Blåe” på söndag vinner. Då är åtminstone ”Lennart” hemma.
Ikväll kryper jag tidigt till sängs och sätter väckarklockan på ringning klockan fem. Innan dess finns det säkerligen inget avgörande resultat från presidentvalet i USA. Det kan dröja en månad och mer – i värsta fall.
Att Lucia- och julfirande också kommer att bli coronapåverkat är trist men vi får hanka oss fram. Akki och jag hade också sett framemot ett nyårsfirande med tillsammans med utvalda vänner – trogna läsare av bloggen – med utsikt över Malmös alla privata fyrverkerier. Inte allt blir som planerat.
Annars går inredningen av lägenheten in i slutfasen. En del grejor återbördas till Höllviken, andra går andra hållet. När jag ändå är där och solen skiner passar jag på att klippa gräsmattan och ta en välförtjänt kopp kaffe i solen. I helgen var vi där. Det var trist väder – men under över alla under fick jag i gång hydroforen. Jag kände mig nästan som Moses när vattnet kom ur klippan. Hydroforen var inte trasig och den sinande brunnen var åter fylld med grundvatten. Livet har sina ljuspunkter.
