Vi har flyttat många gånger. Vi har byggt, vi har renoverat. Vi har slitit. Vi har fått det bättre. Vi har rotat oss. Det är vår glädje och livsnerv. Vi övergav vårt primitiva ”gröna liv” på Vinstorp mellan Lomma och Lund utan att sakna dasset som en gång i veckan behövde tömmas i grannens gödselstack, råttan som åt upp vår dödbakade pepparkaka med mera.
Vi flyttade med glädje till en sprillans ny lägenhet på Skarpskyttevägen i Lund. Jag hade så nära till jobbet att jag hann för en enkel lunch och en power-nap. Värre var det för Akki som jobbade i Malmö först i Malmö på socialförvaltningen som biträndanade psykolog, därefter på Förskoleseminariet som lärare och dagligen behövde pendla.
Efter drygt 10 år i Lund flyttade den nu med två barn utökade familjen till ett sprillans nytt radhus i Kulladal. Vi behövde inte köra till tippen för att slänga grejor.
Värre var det när stugan i Kulladal blev oss för stor – när ”barnen” flyttade hemifrån. Vi flyttade till Höllviken – men behövde en ”övernattningslägenhet” i Malmö. Vi fyllde två stora containrar innan vi hittade lägenheten på Calle H. Egentligen saknande vi inget i containrarna under året. Vi saknade Malmö – även om vi stortrivdes i Höllviken. Även om det var knöligt att pendla till Lund. Vad som var ”plågsamt” var att behöva köra till tippen med böcker som inte ens Myrorna ville ha.
Nu är vi där igen – att behöva slänga grejor som vare sig barn eller barnbarn än mindre välgörenhetsorganisationer vill ta i med tång. Det blir många vändor till tippen – och en del blir kvar. Åtminstone en tid?
Många för längesedan lästa böcker har blivit avdammade och nedpackade. Vilka böcker kommer vi att läsa igen? Strindberg, Lagerlöf, Evander, Jersild…? Bokhyllorna nedmonterade och flyttade. De viktigaste lp-skivorna är sedan en tid tillbaka digitaliserade. Just nu har vi som förr i tiden två boende. Vi befinner oss mitt emellan – i ”mittelen”. Det är en spännande utmaning men mer påfrestande än för 15 eller 30 år sedan. Men snart är vi hemma.
