Så fortsätter dagarna att gå med besök hos hantverkarna som renoverar lägenheten, återkommande besök på Ikea, Golvpoolen, Hornbach osv.
Häromdagen inhandlades kakel till väggarna i badrummet. De lastades på transportvagnen på Hornbach, Vi drog den till kassan, betalade och upptäckte att varje kakelpaket innehöll mer än en kvadratmeter. Det blev till att lasta av sju paket, få återköp innan vi kunde last in dem i bilen och köra till lägenheten. Där lastades de av bilen på en säckakärra två åt gången, in i hissen upp till lägenheten på 14:e våningen, lasta av dem och ner igen. Det blev sex vändor och träningsvärk i armarna.
På kvällen gick vi igenom ”inköpslistan” från Ikea bl.a. för att elektrikern behövde veta hur ledningar skulle dras. Till min bestörtning upptäckte jag då att bänkbelysningen inte gick att koppla till en traditionell strömbrytare på väggen. Bänkbelysningen ska slåss på och av med en fjärrkontroll alt en strömbrytare på en sladd som är kopplad till transformatorn. Ingen på Ikea visste hur långt det var mellan transformatorn, kontakten och strömbrytaren på den tillhörande sladden. Det blev ett frustrerat chattande med en oförstående Elin i andra ändan på tråden. Trots namnet El-in hade hon svårt att ta till sig problemet från ”arga gubben” som försökte tänka efter före.
När man behöver ljuset är det normalt mörkt – i synnerhet på natten. Det kan vara nog så svårt att hitta en fjärrkontroll mitt på ljusa dan. Fjärrkontroller har en märklig förmåga att likt kameleonten försvinna mot bakgrunden. En strömbrytare på väggen vet man var den är och är utomordentligt lätt att slå på även om det är beck mörkt. Nästa dag på Ikea såg försäljarna ut som fågelholkar i ansiktet när jag påpekade problemet för dem. ”Tänkte inte på det.”
Ikexit.