Efter att ha varit på resande fot i över ett dygn och bara lite slummer på flyget landade vi äntligen i Höllviken. Ola mötte oss med vår bil på Centralen inklusive ett paket mjölk. Vi var trötta och nöjda och ville bara i säng i klockan elva på kvällen. Lite smolk i glädjebägaren blev det när det isade sig att vårt wi-fi var nere. Vi fick inte igenom meddelandet att vi lyckligt kommit till Höllviken. Samma visa på morgonen när vi vaknade lätt omtumlade.
Det blev den sedvanliga ”rutinen”: koppla ur modem och router i en kvart. Koppla på igen. Inget internet, ingen tv, ingen IP-telefoni. Nada. Som tur är har vi inte ”internet of things” så vi kunde åtminstone få vårt kaffe och sätta igång tvättmaskinen innan det var dags för ett samtal till vår bredbandsleverantör. Innan dess kopplade jag återigen ur modem och router.
Eftersom vi har annan mobiloperatör än bredbandsleverantör kunde jag åtminstone ringa. Det var ett djupt frustrerande samtal. Jag skulle kolla att vissa lampor blinkade efter omstarten. Dra ut kablar och sätta dit dem igen. Eftersom modem och routar av estiska skäl är ”gömda” bakom hyllor är det inte helt enkelt för en gammal man med svårigheter att se pyttebokstäver! Jag blev allt svettigare, alltmer frustrerad och alltmer oförstående för bredbandsleverantören krav på vad som krävdes av mig. Min motfråga vad jag kunde kräva av dem för de avgifter jag månatligen betalar lämnades obesvarad. Eftersom blodtrycket stigit kraftig avslutade jag samtalet bryskt – för att leverantören inte skulle behöva få ett dödsfall på sin meritlista. Jag kopplade ur grejorna igen och ägnade mig åt att kontakta en närstående dataingenjör, packade upp resväskor, bar tvätt till tvättmaskinen och allt annat som också krävde uppmärksamhet.
Min upprördhet la sig betydligt när jag kunde konstatera att några av vintergäcken blommade utanför Lilla huset och att ”små citroner gula” mognat på citronträdet i Orangeriet. Vi går mot en ljusnande framtid. Snöskyffeln står och samlar damm i carporten. Än är dock inte överraskningars tid förbi. Vi har upplevt snökaos i vecka åtta.
Efter en efterlängtad lunch med ägg och ansjovis kopplade jag in manickerna igen. Och hokus-pokus, under över alla under plötsligt fungerade internet, wi-fi, tv och ip-telefoni? It-experten blev överlycklig när han inte behövde rycka ut. Resten av dagen gick definitivt in i ett lugnare tempo. Det blev tidigt i säng – klockan 0200 thailändsk tid.
Tisdagen ägnades åt ett flertimmes besök på Ikeas köksavdelning. Det blev lika mycket promenerande som längs stranden – men avgjort mer påfrestande. Dagen efter var det ett efterlängtat sammanträde med litteraturjuntan. Igår ytterligare ett besök på Ikea med ett bokat möte med en köksplanerare. Han kom med ett par kloka synpunkter som vi tog till oss. Därefter ett besök på Hornbach och deras badrumsgrejor. ”We are not at the beginning of the end but perhaps at the end of the beginning?” Nu vet vi hur livet kommer att se ut de kommande månaderna.
Tömda tvättmaskiner kräver sitt efterarbete- Det blev en timmes strykning efter en strandpromenad på en timme och två timmars alltför välbehövlig städning.
Efter middagen med lammstek är det varmt och skönt i huset, brasan håller på att falna och rödvinsglaset är nästan tomt.
