Långflygningar blir alltmer ansträngande – särskilt som vi denna gång inte valde direktflyg? Vi ville inte under slutet av sommaren och hela hösten gå och oroa oss för att Norweigan skulle gå i putten. Vi valde i stället Lufthansa med byte i München Det var ingen höjdare. Det enda positiva var att det var osedvanligt små portioner mat men å andra sidan var de två så kallade köttbullarna helt smaklösa.
Vi kom åtminstone fram till Thailand efter 24 timmars resande – måndag/tisdag – och ett par timmars sömn i kroppen. Där möttes vi av sol och 30-gradig värme på förmiddagen. Lite förnödenheter inhandlades innan vi äntligen kunde installera oss på det välbekanta Palm Leaf. Trots tappra försök lyckades vi inte motstå frestelsen med en lång power-nap på seneftermiddagen. Vi kunde trots detta somna gott klockan åtta på kvällen för att vakna klockan sju på onsdag morgon. Det blev stranden på direkten. Vattnet lika varmt och salt och thaimaten lika välsmakande (och nyttig) som vanligt. Det var efterlängtat.
Sedan gällde det att hålla jet-laggen vid liv. En viktig match (MFF-FCK) spelades på natten mellan torsdag och fredag med start 00.55 thaitid. Sänggående kl 19 och väckaren ställd på 00.30. Det gick hyggligt att vakna och ännu mer överraskande var spelet och resultatet. ”di Blåe” vann rättvist på Parken med 1-0. Det tog en god stund innan vi kunde somna. Det gjorde inget att jag misslyckades med att ”casta” matchen från min mobil till den stora tv-skärmen i vår lägenhet. (TVn är tydligen helt Applebaserad?) Hur som helst en stor match trots en minimal bild.
Det blev sovmorgon och det hann därför bli lunch innan vi kom till stranden. Men vi behöver ta det nätt med solandet så här i starten – och solen och stranden finns kvar de kommande veckorna.
