För en knapp vecka sedan vann MFF en viktig hemmaseger i kvalet till EL mot ett lag från Tel Aviv. 3-0 är ett utmärkt utgångsläge. Det innebär att kommande torsdags årligen återkommande gastronomiska begivenhet – surströmmingsfesten – kan avnjutas utan alltför ängsligt funderande över att MFF går vidare. Det är något att glädjas åt.
Än mer än MFF:s seger gläds jag åt att mina fördomar om malmöborna kom på skam. Jag befarade att malmöitiska propalestinska grupper skulle höja sina röster och sticka fram några av sina antisemitiska trynen för att under täckmantel av mycket tveksam israelisk bosättarpolitik skymfa alla judar på och utanför fotbollsplanen. Vad glad jag blev över att jag hade fel!
Söndagen började med den vart femte år återkommande släktträffen med Akkis släkt från Böljehuset i trakterna runt Färingtofta och brännvinsbränneriet. Ola och Carina hängde med. De senaste åren med digitalisering av kyrkböcker, husförhörslängder, dödsböcker m.m. har inneburit att släktforskare numera kan sitta hemma vid datorn och leta i stället för att fara runt till olika landsarkiv. Detta medför att släktforskarnördar kan gräva fram intressant och inte alltid smickrande material. “Allt var verkligen inte bättre förr – det är det å andra sidan inte nu heller.”
Efter en lång sittning vid en lunchbuffé vid den vackra Kopparhatten bar det snabbt söderut i den heta bilen. Det var ju en “seriefinal” för MFF mot Djurgården. Tyvärr blev det förlust och ytterligare en missad straff – den sjätte – denna säsong. Och en lång och trist väntan på bussen till Höllviken.
Där väntade en trevligare väntan på Vincent och Jens som anlände från Göteborg där de varit på dop av Vincents kusin. De blev visserligen direkt i säng – men det strålande sensommarvädret höll i sig och det har blivit två fina dagar på stranden – inte minst för Vincent som tillbringat timmar i vattenbrynet.
Till och med farmor och farfar har badat – flera gånger! Fördomen att det numera är för kallt för pensionärer att bada i Höllviken har också kommit på skam
