Ett hjärta av jazz visade en äldre dam med rollator när hon lätt omilt trängde sig fram i det fullpackade Swingtältet på Malmöfestivalen. Roger Berg Big Band prickade säkert in gamla godingar från 30-, 40- och 50-talen. Direkt framför saxsektionen fanns ett minimalt utrymme där det uppstod spontandans. Den nypermanentade och för aftonen stiligt uppsnofsade damen (75+?) började ”dansa” med rollatorn som hon snart glömde när musiken fick henne att dansa loss. Efter en stund swingdansade en ung man (20+?) med god uppfostran tillsammans med henne. När musiken tystnat blev applåderna och jublet ovanligt starkt. Swingtältet hade en lätt prägel av ett osedvanligt piggt äldreboende med några få tillmötesgående unga som väl förstod att hänföras av swingen. Sara Lövestams roman ”Hjärta av jazz” blev plötsligt livs levande. En läsning som kan rekommenderas för alla som kan sin Povel Ramel, längtat till Nalen (och eventuellt varit där) och älskar när tonåringar upptäcker synkopernas värld.
Mer osäkert är ”di Himmelsblås” spel. Lysande matcher blandas med plattmatcher. Betablockerarna måste ständigt vara nära till hands för de hårt prövade fansen. Plattmatcher mot medelmåttliga lag i allsvenskan, ibland lysande spel i viktiga EL-matcher. Inför torsdagsmatchen mot ett Tel Aviv-lag ställs är det inte bara fotbollsresultatet som är viktigt; minst lika viktigt är att den alltför utbredda antisemitismen i Malmö inte får sticka upp sitt fula tryne – och att lokalpolitiker avhåller sig från lättköpta populistiska yttringar.
För att citera en av mina svenska favoritförfattare Pär Rådström: ”Jag älskar jazz för där finns inga rasister.”
P.S. Akki övervägde ett kort ögonblick att flyga till Tel Aviv för MFF:s returmötet, stanna några dagar för att vara tillsammans med sin “guddotter”. Där är det ont om antisemiter där. Det hade emellertid inneburit att hon missat den 52:a sammankomsten med “Silverfiskens vänner”. Livet är ett ständigt prioriterande.
