Det enda som lyser är solen och sommaren – med sin frånvaro. Inte ens MFF resultat lyckas riktigt lysa upp dagarna. Det har blivit för mycket oavgjort de senaste matcherna och inte är det den 12:e spelarens fel, som har fullt fokus och aldrig slarvar med supporten.
Entusiasmen har varit dämpad de senaste hemresorna till Höllviken, där klanen Eklundh snart nog får upp humöret igen med Akkis och Carinas ansträngningar med revbensspjällen och Johannas med citroncheesecaken. Det blev en kulinarisk höjdpunkt; ett utmärkt plåster för en stukad själ. Att det i lördags dessutom äntligen blev sommarens första riktigt magiska sommarkväll gör att vi inte helt tappat modet.
Gårdagens tröst var en god supé på Ängavallen tillsammans med vänner från Dalby och Skanör. Vi lyssnade på och njöt av musikanter fulla av sorgsen spelglädje till minne av Jaques Werup som varit med så många gånger tidigare. Jan Lundgren, Philip Jers och Edda Magnasson framförde lyrisk jazz i helt i Jaques anda; Philip Jers gav ibland munspelet en näst intill andlig klang, ibland rejält jazzstuk åt skånsk slängpolska och bra tolkning av Pepslåtar. Edda Magnasson hade dessutom övertalat Jan L till sång i en lätt ekivok version av ”It Could Happen to You”. Skånska musikaliska spelemän slarvar aldrig bort passningar till varandra – till skillnad från fotbollens spelemän. Dessutom vann jag en flaska champagne.
Idag har Jens (och delvis jag) under arbetsledarens käpp ägnat oss skogsavverkning; dock inget baggeböleri. Det blir lite ved till hösten – men mest klipp till tippen. Shasha som inte längre kan dölja att hon får en vacker och klädsam rondör var allmänt uppmuntrande till de arbetande massorna.
Imorgon påbörjar Ola och Carina en resa till Skopje med himmelsblå drömmar. På onsdag morgon återvänder de – och MFF – förhoppningsvis inte bara till den allsvenska lunken.
