Akki och jag fortsätter att hålla liv i en inte alltför gammal tradition – ett besök i Stockholm i mitten av februari – dels för att besöka Antikmässan, dels för att lite försenat fira Jens födelsedag; trots att Jens ännu inte ens är semi-antik. Eftersom vi inte längre betraktas som trogna (köpstarka?) kunder får vi inga VIP-biljetter till vernissagen. Vi har nästan helt slutat köpa gamla ting som kräver damning och putsning. Vi har fullt sjå med att damma av oss själva och att hålla oss upputsade.
Några dagar tillsammans med Shasha och Jens på diverse kulturutflykter är alltid givande. Ett möte med en gammal stöt som Ibsens och hans Bankdirektör Borkman på Stockholms stadsteater är att det som vanligt är en norrman som är först i spåret; före Strindberg, Bergman och Norén (norrbaggen Knaustgård är jag inte bekant med). ”Fotografiskas” utställningar och restaurang är alltid värda ett besök. Dessvärre tycker alla nollåttor det också på lördagar och söndagar. Det blev ingen plats i restaurangen. Jens och jag fick dock en utmärkt kompensation av Shasha och Akki som lagade en currypastakryddig kyckling hemma i Sumpan. På söndagen var det besök på Artipelagen på Värmdölandet med en utställning av modedesignern Lars Wallin. Byggnaden anslöt väl till skärgårdslandskapet, utsikterna över de med solblänkt vatten isbelagda vikarna och längs stränderna försiktigt skrinnande långfärdsåkarna var intagande. En inte helt prisvärd Wallenbergare – ska vi sälja? – på restaurangen kompenserades mer än väl av Shashas hembakade fastlagsbullar när vi återkom till Sumpan.
Vi hann också med en mycket god torskmiddag hos Akki och min kompis Ulf och hans Marie i Sumpan. Ulf är ordentligt på bättringsvägen och de båda är på nu på väg till Nice för att möta våren. Vi gamla gråsossar kan ha det sämre.
När vi lämnade Höllviken var vintergäcken översnöade. Visserligen regnar det – men snödropparna lyser vita.
