Häromdagen köpte jag en bok – Malmö 1914. Jag hade egentligen tänkt köpa den för två år sedan 2014 – men något bangat för priset och bristen på plats i bokhyllorna. Nu var priset nedsatt och en första sedvanlig titt i bokens index visade att min mors farfar fanns på bild och med en oväntad kommentar. (Petter Weiland som vid ett flertal tillfällen gick i personlig borgen för lånen till Folkets park vid starten)
Av mer allmänt intresse är kanske att HIF fick utgöra Sveriges landslag i fotboll i samband med Baltiska spelen. På sid 293 kan man läsa följande: ”Vissa prestigeförluster hade dock organisationskommittén stött på. Man hade till exempel önskat sig storslagna fotbollstävlingar där landslaget representerade Sverige. Svenska fotbollförbundet gav emellertid kalla handen åt tanken, eftersom det inkräktade på deras obestridliga auktoritet över fotbollssporten. Svenska fotbollförbundet kontaktade till och med FIFA … i saken. Nu blev det i stället Helsingborgs IF som i blågul dräkt representerade Sverige.” (Sic) Hur det gick i matcherna framgår inte – men det kan vi tänka oss.
På ett annat ställe i samma artikel ”Fotbollsmatcher startade inte alltid i tid, varför publiken vis av erfarenheterna kunde komma på plats långt efter tänkt matchstart; ordinarie spelare kunde röka en cigarett på plats eller dyka upp först när matchen pågått ett bra tag såsom skedde vid ett möte mellan IFK Malmö och Malmö FF.” (s 287)
Ytterligare en passage förtjänar att citeras. ”För samhällselitens del utgjorde Falsterbo ett utflyktsmål där golfsporten florerade och dit Skånska Fältridklubben ordnade tågresor – på vilka hästar medtogs! – till de tävlingar man anordnade.” (s 287)
