Det är inte bara i Sverige det börjar bli kallt. Det börjar bli lite mindre varmt i Olhão också även om solen skiner från en himmelsblå himmel och solnedgångarna är knallröda och mycket dramatiska. Julen smyger sig lite försiktigt på. Vår favoritfiskhandlerska har över gloslistan på namn på fiskar från portugisiska till engelska satt en liten beskäftig jultomte. Vår butik där vi handlar våra mejeriprodukter, bullar, bröd och vardagsvin har några diskreta julgranar och ersatt sin bakgrundsmusik från Frank Sinatra och storbandsjazz till motsvarande men med julmotiv. Det får vi stå ut med, eftersom de fortfarande finns gott om alla möjliga sorters färsk fisk.
Det är dock skönt att konstatera att jag inte längre ”står på det pedagogiska verkstadsgolvet” på statsvetenskapliga institutionen. Jag hade ordentligt behövt fundera igenom det paradigmskifte som inträffat i svensk politik med sin traditionella förhandlingsdemokrati och konsensuskultur. Men förmodligen började paradigmskiftet redan i slutet av 1980-talet när individualismen och nyliberalismen fick fotfäste och sedan snabbt blev extremare än vad både Margreth Thatcher och Ronald Regan någonsin vågat drömma om. Sossarna är tyvärr medskyldiga. Det svenska solidariska samhället håller på att rämna. Många kommer att bli lämnade därhän. Håller vi på att lämna förhandlingsdemokratin och närmar oss den amerikanska konfliktdemokratin?
Jag har nyss avslutat åtminstone 3:dje omläsningen av C.J.L. Almquist Det går an. Glasmästardottern och fönsterrutor som både skiljer och förenar känns aktuellt – trots att jag är delaktig är jag en främmande åskådare som inte känner igen omgivningen. Jag hoppas att omläsningen av Karin Boyes Kallocain ska ge mig samma de jevu upplevelse.
De senaste dagarna har det varit mycket sol. Och tid i solstolen och på stranden, Vi provade en ny fisk – xaputa. Vi har inte hittat någon översättning. Den var mycket god; hade fast kött och en egen smak. Igår tog vi den tidiga båten ut till ön Armona. En liten ö några kilometer från fastlandet med en omfattande sommarsemesterbebyggelse. Ett portugisiskt Båstad eller Falsterbo? Den var nu nästan avfolkad men med utmärkta sandstränder. Där solade vi i många timmar. Dagen avslutades med sauterade räkor i vitlök och koriander.
Ikväll har vi – Akki – påbörjat tillaga vår första bläckfisk. Den testas imorgon. Det är åtminstone något att se fram emot!
Fläckpagellen (Pagellus bogaraveo) är en fisk från familjen havsrudefiskar (Sparidae). Det är en vanlig och mycket uppskattad matfisk i medelhavsländer, där den återfinns i de flesta fiskdiskar.Innehåll [dölj] 1 Utseende2 Utbredning3 Föda4 Fortplantning5 Rödlistningsstatus6 Ekonomisk betydelse7 Källor8 Externa länkarUtseende[redigera | redigera wikitext]Fläckpagellen har en långsträckt kropp, hög och tillplattad från sidorna. Ryggen har ett brunrött stick, fenorna är bruna till roströda. Sidorna och buken är silverglänsande. Den har en lång ryggfena som sträcker sig nästan längs hela ryggen och en analfena. Huvudet är litet med mycket stora ögon. Ovanför bröstfenorna har den en mörk fläck, vilket har gett arten sitt svenska namn.[1] Tänderna är olikformade; den främre raden är spetsiga, medan de bakre är knölformade.[2] Den når en längd av ca 70 cm, en vikt av upp till 4 kg och en högsta ålder av 15 år.[3]Utbredning[redigera | redigera wikitext]Fläckpagellen lever vid bottnen kustnära på djup upp till 400 m i Medelhavet, upp till 700 m i Atlanten. Yngre exemplar anträffas på grundare vatten, ca 35 m. I Atlanten påträffas fisken från Brittiska Öarna till Mauritanien, dock endast sällsynt från Bretagne och norrut[2]; i Medelhavet är den allmän i den västra delen fram till Sicilien, i östra delen mer sällsynt.[3] Den förekommer vid Sydnorges kust[2] och har återfunnits i Skagerack, Kattegatt[1] samt vid Island[3].Föda[redigera | redigera wikitext]Fläckpagellen livnär sig främst på kräftdjur, maskar, blötdjur[3], fiskyngel och alger[1].Fortplantning[redigera | redigera wikitext]Fläckpagellen är hermafrodit: unga exemplar är hannar upp till en längd av 20 – 30 cm. Leker på våren (januari – juni) på grunt vatten.[3] Äggen är pelagiska.[2]Rödlistningsstatus[redigera | redigera wikitext]Ej i IUCN:s lista över hotade arter.Ekonomisk betydelse[redigera | redigera wikitext]Forskning har gjorts under många år, sedan omkring 1980, för att ta fram metoder för att uppföda fläckpagell i odling. Trots detta görs ingen odling i större skala.Fläckpagell fångas och saluförs mycket vanligt i framför allt medelhavsländer och är där en uppskattad matfisk.[2] [1]