Livet återgår så sakteliga till de normala rutinerna. En timmes tidningsläsning till frukost, en timmes promenad, lite ”hushållsarbete” och därefter lunch – äntligen med en efterlängtad åbrodd och en lätt middagsvila. Därefter dags att hämta lite vid ved till brasan och sätta sig med ”läxan” till tisdagens litteratursammankomst – Combüchens ”Spill” – innan det är dags för middag.
Det är tryggt att vara hemma hos vänner igen. Igår kväll var vi hembjudna till Eva-Lis och Loff tillsammans med Bibi och Jan, Lill och Jan. De gör att man känner sig välkommen hem. Det är också lite smickrande – men också lite stressande – att man inte är helt bortglömd på Statsvetenskapliga institutionen. Under resan i Australien fick jag en förfrågan om att medverka i kursen Miljö – politik och förvaltning som jag var med om att konstruera och implementera de första åren. Kursen startade innan vi hunnit hem från Australien så det blev min gamle läromästare som fick rycka in. Det ligger en förfrågan om att köra ytterligare ett varv på en ”köpekurs” om utvärdering från TCO som det är lite osäkert om och jag har tackat jag till ett erbjudande från Högni H om att göra lite timmar på ”hans” magister/masterskurs för hälsoskyddsinspektörer (och klimatstudenter). Det är kul att inte vara bortglömd – men vad kan jag bidra med som inte nya, unga välutbildade samhällsvetare kan bättre? Det är mycket svårt att tacka nej! Att möta unga begåvade, entusiastiska och för sin mission brinnande unga är oemotståndlig – för att inte tala om lite ekonomiskt bidrag till nya ”utfärder”.
