Över 11 timmar på Gröna Lund – då måste man vara utsvulten (på nöjen också) och det blir det en sen frukost i morgon söndag. Men det låter som om alla – åtmiontone Fredrik och Johanna – haft en utmanande dag i Stockholm?
I fredags – mer än sju veckor efter prostataoperationen – fick jag efter en “något höjd röst” till professorns sekreterare kontakt med min operatör som just hade hade formulerat ett brev till mig. Cancern tycks vara begränsad till prostatatan och det finns inga spår i lymfa!. Det känns mycket trösterikt – inte minst för Akki. I veckan ska jag lämna ett blodprov som då förhoppningsvis bekräftar bilden om ca två veckor.
Nu när målningen av Lilla huset i princip är slutförd, de röda vinabären skördade och johannesörtens knoppar funnit sitt slutförvara i 70%-ig sprit har jag riktigt kunnat njuta av det nästan 25-gradiga vattnet i Höllviken på förkvällen när badgästerna lämnade men innan grillfolket började invasionen.
Det har de senaste dagarna varit så påträngande soligt och varmt att huvuddelen av dagarna tillbringats i skugga med mycket läsning. Jag har avslutat första delen av Gunnar Wetterbergs biografi över Axel Oxenstierna som bitivs är en lysande beskrivning över den svenska administratva förvandlingen som finns kvar än idag till bitvis trista beskrivningar av av GIIA:s marscher fram och tillbaka i Baltikum, Preussen och andra delar av Tyskland. Jag har också avslutat P O Enquists “undersökning” av kärlek i hans roman “Blanche och Marie”. En roman med många kända namn som makarna Curie, Freud, Babinsky m fl. Romanen förtjänar definitivt minst en omläsning. Sedan har jag dessutom påbörjat det första försöket till en seriös biografi över Olof Plame Österbergs “I takt med tiden”. Den verkar lovande. Det är inte klokt vad man hinner med när det är kassa program på tvn.