Det blir inte mycket skött i Höllvikenhettan. Jag har börjat handdiska eftersom diskmaskinen efter ett par upplivningsförsök bestämt sig för att gå in i den eviga vilan. Nära vänner hade råkat ut för samma malör för en tid sedan. När deras diskmaskin skulle installeras ”språngvägrade” installatören eftersom stickkontakten satt för nära golvet – inte de stipulerade 300 millimeterna. De bor ändå i ett ganska nybyggt hus.
När vi äntligen bestämt vilken diskmaskin som ska inhandlas och vem som ska installera den (vi har samma problem med stickkontakten) visade det sig dels att försäljaren har semester dels att installatören också håller sig borta! Det blir till att handdiska ytterligare dagar. Som vanligt är det ingen trängsel vid diskbaljan.
Vattnandet av växter och gräsmatta fortsätter oförtrutet liksom skördandet av tomater och ett par fikon då och då. Gurkorna är på upphällningen. Sakta men säkert har sensommarens matfester börjat. I lördags åt Akki och jag säsongens första kräftor trots att det fortfarande är högsommarvärme.
Eftersom ”di Blåe” gick vidare i europaspelet för en vecka sedan. Jens med familj återvände dagen efter till Linköping och det idag är hemmamatch mot ungerska Vidi. Vid lunchtid kom Jens till Höllviken och ligger nu vid stranden och laddar. Han är ikväll på ”ståplats” och jag sitter lite tryggare på en pensionärsplats. Som för en vecka sedan blir det kortärmat, shorts och sandaler, det blir inte bara hett på planen. Det välbehövliga regnet och svalkan väntar på sig – liksom diskmaskinen.
P.S Ceasar lär efter ett slag ha yttrat ”Veni, vidi, vici” – jag, kom jag såg, jag segrade. Förhoppningsvis blir det ”vici” och inte Vidi ikväll.
