St. Petersburg har fått en rejäl ansiktslyftning sedan jag var där 1991. Många av husen i de gamla och centrala delarna av staden är försiktigt renoverade och målade i pastellfärger. De gjorde sig bra i solskenet och på de breda boulevarderna. Ibland kändes det som att färdas i glaserad tårta. Akki och jag hade en egen guide som talade bra svenska, som hon förmodligen lärt sig för att kunna ”spionera” på Sverige under slutet av det ”kalla kriget”.

Vi besiktigade många kyrkor med antingen färggranna eller förgyllda lökkupoler – all renovering har skett de senaste 25 åren och är bekostade med privata medel. Några av dem är gigantiska byggnader från slutet av 1700- eller 1800-talet när det i huvudsak var häst- och människokraft som fanns att tillgå. Det var säkert inget riskfritt arbete – men sanslösa monument över snuskigt rika personer med god tillgång till livegen arbetskraft. Det blev mycket ut och in i bilen. Efter drygt fyra timmars rundtur och många detaljrika skildringar av intriger inom den kejserliga familjen och lönnmord var vi mätta på intryck men tomma i magen.

Eftersom det skulle bli en rejäl middag på kvällen nöjde vi oss med en ”lätt” lunch på en georgisk restaurang som vi spanat in kvällen innan. En len kalvtunga och en mycket vällagad svampgryta och en kort promenad till hotellrummet för välbehövlig vila var en perfekt inledning på födelsedagen.

Utvilade och hungriga tog vi taxi till restaurang Palkin på Nevsky pr. 47. Restaurangen i en byggnad av typisk art deco-stil med en osedvanligt rymlig trappa upp till andra våningen där matsalarna låg. Fönsterbordet, med utsikt över den livligt trafikerade boulevarden var föredömligt dukat med många glas, brutna servetter och en mängd bestick. Efter lite förhandlande ”slapp” vi den rosa ryska s.k. champagnen och kunde läska oss med en normal fransk med vi valde bland förrätterna. Huvudrätten renstek var redan bestämd. Vi valde en gåsleverterrin med tillbehöret gåsleverpaté inrullad i en nanotunn rödbetsskiva. Gåsleverpatén smalt i munnen och ska sent glömmas.

Vinvalet till huvudrätten innebar långa föredragningar av olika viners fördelar, smaker, komplexitet osv. Vår svaghet för sydafrikanska viner fällde avgörandet till förmån för Kanonkop årgång 2012. Det visade sig vara ett kanonkap som passade utmärkt till den utsökta rensteken. Vi njöt i fulla drag. Mellan målen serverades konstfullt upplagda smårätter som bär eller små parfaiter. Vi njöt som ryska furstar.

Vi var propp mätta och avstod från dessert. Ryktet om min födelsedag hade nått personalen som uppvaktade med tomtebloss på en jättebakelse som vi skulle få med oss i en ”doggybag”. Dessbättre glömde vi den, eftersom vi bestämt oss för att promenera hem i St. Peterburgsnatten. Akki promenerade på riktigt bra. Se det var en födelsedag att minnas!

Nästa dag var det dags för maratonloppet genom Eremitaget. Frukosten på hotellet intogs lite senare vilket visade sig vara klokt. De flesta kineser och japaner hade då försvunnit från frukostbuffén och det var mindre hysterisk trängsel till de olika frukostäggen, påläggen, kaffet osv. Vi kunde i lugn och ro inta vår frukost.

Eremitaget i sitt sanslösa överflöd går inte att beskriva. Vi besökte kanske en tiondel men hann bl a med klassiska målningar av Rafael, da Vinci och Rembrandt. Parkettgolven i de olika salarna har alla unika mönster och några av de stora bankettsalarna är med sina jättelika ljuskronor passerade vi innan det var dags att ta avsked av vår guide (som tyckte att Putin var en hyvens grabb och president). Akki och jag tog oss en välbehövlig fika innan det var dags för vårt eget besök i den anknytande ”Generalstabsbyggnaden” – fyra våningar med bara konst.

Vi koncentrerade oss på den fjärde våningen: van Gogh, Manet, Monet, två rum med Picassos målningar, etsningar, keramik och flera rum med Matisse. Vi var återigen över hövan ”bildade” – som barn som överkonsumerat instagram. I det lätta regnet promenerade vi långsamt tillbaka till hotellet. Dock tog vi en stärkande kopp kaffe med tillhörande cheesecake och ”napoleonbakelse” på ett av de många kaféer som vi råkade passera.


Efter ett par timmars kontemplation på hotellsängen valde vi att åter besöka den georgiska restaurangen. Som tur var – efter Akkis enträgna begäran – hade jag bokat bord. Jag valde kalvkind och Akki spädkalvstek. Efter att prövat husets georgiska vin valde vi ett chilenskt. En lyckad avslutning på en innehållsrik dag. Mätta och trötta promenerade vi till våra hotellsängar.

Efter frukost nästa morgon påbörjades reträtten. Vi blev punktligt upphämtade på hotell f.v.b. till Tåget som tog oss till Helsingfors. Två passkontroller – en innan vi lämnade Ryssland och när vi kom in i EU och Finland.

På färjan till Stockholm åt vi en god fiskgryta och drack ett bra Nya Zeeländsk vitt vin. Bedrövelsen var dock stor när wifin på båten gick ner just när returmatchen mot Midtjylland startade. Det dröjde till långt efter matchslut som vi fick reda på att MFF mot alla odds vunnit och gått vidare. Nu kunde vi sova gott!