The thoughts of Eklundh

Sydney 11 januari

Vi sov länge. Det har varit en orolig natt. Sommarinfluenserna vill inte riktigt ge sig. Vid niotiden hade jag dock fått mitt kaffe och gick till barberaren i närheten. Jag har i ett par veckor leta efter en ”lokal” barberare som inte vill ha betalt för en timmes arbete som klaras av på 10 minuter. 56 kronor för en klippning får anses rimligt. När jag kom tillbaka blev Akki avundsjuk.

Efter en frukost med bl a lite överbliven rökt lax var det dags för oss att bege sig iväg till Operahuset som givetvis är ett måste. Trots att det blåste en del, kom en regnskur och var småmulet så är det en spännande, imponerande och vacker byggnad som är sällsynt välplacerad vid vattnet. Det blev mycket fotograferat och batteriet i kameran blev på upphällningen. Så går det när man inte har framförhållning och glömmer ladda batterierna på natten.

Efter en lätt och god lunch på Museum of Contemporary Art var vi redo för ett besök bland samlingarna. De har bl a en spännande samling av yngre aborigin konstnärer. Väl värt ett besök. Sedan fortsatte vi med att promenera tillbaka till hotellet. (Vid hade tagit buss på förmiddagen.) Det var ut och in i en del butiker. Mitt i det moderna Sydney ligger sedan det det hyggligt restaurerade och välbevarade Victoria Building som fortfarande har några av de gamla butikerna kvar – även om alltför många har ersatts av rysliga boutiquer. Men alla de fina keramikgolven, de svängda trapporna med sina smidesarbeten och arbetade räcken fanns kvar. Det behövdes inte mycket fantasi för att föreställa sig vilken speciell miljö det en gång varit – ett klassisk engelskt försök att skapa lite överklasslondon mycket långt hemifrån. Batteriet i kameran räckte precis till lite ytterligare dokumentation. (I går hann vi med ett besök i en annan arkad Strand Arcade som också gjorde att man nästan kände sig som på Bond Street i London.) Vi hade sedan gjort oss förtjänta av kaffe och Akki valde en riktigt smarrig choclate-hazzelnut cheesecake. (Det hade blivit mycket motion av allt spatserande.)

När vi passerade frisersalongen visade det sig att de även klippte damer. Det var visserligen nästan dubbelt så dyrt som för pensionerade män, men Akki svalde förtreten med prisdiskrimineringen – så även hon fick en behövlig klippning. Det har ju nu gått 8 veckor sedan vi senast fick mindre grått hår på huvudet. Förkvällen ägnade vi sedan åt att påbörja utforskandet av Chinatown. Givetvis fick en av krogarna ett besök. Ingen av oss orkade äta upp de jätteportioner som serverades – en rissoppa med lite av havets läckerheter för mig och en risnudel med blandat fisk och kött till Akki. Mycket gott – och inte blev vi utfattiga heller.

Sydney 12 januari

Hästkurerna tycks nu ha haft avsedd effekt. I morse när vi vaknade syntes en del blå himmel och vi bestämde oss för att direkt efter frukost ta tåget till Blue Mountain – som också finns på världsarvslistan. Två minuters promenad till stationen och sedan två timmars tågresa först ut genom Sydneys förorter och sedan genom småbyar högre upp i bergen där utsikterna efter hand blev alltmer spännande. Vi steg av tåget i Katoomba och började promenera i en backig gatumiljö till den första utsiktspunkten mot de omtalade ”Tre systrarna”. När vi nöjda med promenaden kom fram hade dimman börjat komma. Vi kunde dock se de ”Tre systrarna” riktigt bra. Akki var dock något besviken ”eftersom de inte var större”.

Efter en lätt lunch lättade dimman och vi fortsatte promenerandet till den första av linbanorna. Nu var det inte längre gatumiljö utan en väl utmärkt stig som gick på en avsats av berget. Bitvis var det fortfarande ganska blött efter ett regn och det gick mycket upp och ner. Vi var ganska svettiga när vi kom fram till linbanan. Det blev sedan en spektakulär färd ett par hundra meter över marken. Sedan blev det färd med ett kabeltåg som hade en lutning på 52 grader. Det är mycket när man tittar två hundra meter ner. Det gick bra – både ner och upp. Därefter en ny linbana som inte var lika imponerande som den första men en bra upplevelse av naturen och bergformationerna.

Vi tog bussen tillbaka till tåget! Trötta i fötterna och nöjda i huvudet. Två timmar och två minuter senare var vi tillbaka på rummet för att ta oss en kopp kaffe och vila ut innan det var dags för en välförtjänt anka i Chinatown.

Sydney 13 januari

Gårdagskvällen slutade med hjärnsläpp hos Farfar. När jag flyttat över bilderna från kameran till datorn och inte var riktigt nöjd med sorteringen lyckades jag med konststycket att radera bilderna från såväl kamera som dator – allt från Operahus till Blue Moutain. Så delar av dagen har fått ägnas åt kära återbesök på Operahuset, arkaderna och en del annat för att skapa nygamla bilder. Men dagen började i den behagliga kinesiska trädgården som ligger muromgärdad på behagligt gångavstånd.

Det blev också en obligatorisk tur i monorailen – det enspråriga tåget/spårvagnen – som går en bra bit ovanför marken. Även om dess hastighet inte är hög går det jämförelsevis fort eftersom den inte är beroende av trafikljus eller trafikstockningar. Innan vi tog båten över till ”norra Sydney” blev vi återigen fascinerade av gatuteaterarbetarna. De kan med enkla trick trollbinda båda vuxna och barn.

Överfarten till norra sidan innebar att jag fick nya fotovinklar på det alltmer imponerande Operahuset. Innan vi flanerade tillbaka över Harbour Bridge stärkte vi oss med fish & chips – på en liten fin krog med bra utsikt över Operan och bron. Flanerandet på Harbour Bridge gav ytterligare perspektiv på Operahuset innan det var dags att återskapa ”närbilderna”.

På hemvägen gick vi genom den Botaniska trädgården som ligger mellan ett sällsynt barnslig borg – Governmet House – och en mer gedigen formgivning åt delstatsparlamentsbyggnaden. Trädgården var i huvudsak utblommad även om det fanns en del rosor kvar. Trädgården innehåller också en del riktigt gamla, stora och egendomligt formade träd.

Promenaden fortsatte sedan hemåt på allt mer trötta ben förbi ett oändligt antal affärer, pubar, banker, fler affärer med rea och ett alltmer hektiskt storstadsliv. Buss- och biltrafiken är tät men disciplinerad. På gågatorna är det ständiga ”avbrott” med gatumusikanter – många mycket skickliga. Vi lyssnade med stor förtjusning på en trumslagare som spelade skickligt på plasttunnor av olika storlek. Trängseln på trottoarerna är påtaglig – men mycket vänlig.

Hitintills har vi – åtminstone i jämförelse med de bofasta i Port Douglas, Rockhampton och Brisbane – haft tur med vädret. ”Efter oss syndafloden” har hitintills varit vårt signum och vi har som många andra australiensare i huvudsak följt översvämningarna via media.

Farfars mage har efter en vecka med ”mycket snack och lite verkstad” återupptagit verksamheten. Det var angeläget – inte minst eftersom det återstår mycket av havets läckerheter att stoppa i den.