Året började med sol och värme i Brisbane och fortsatte sedan ytterligare några veckor i Australien med utmärkta avslut i Sydney och Melbourne innan det var dags att landa i ett snöigt och kallt Höllviken. I USA har budgetunderskottet fortsatt att skena, politikerna i kongressen har haft svårt att komma överens inbördes och med presidenten om vilka åtgärder som behöver vidtas, den ekonomiska verkligheten har också börjat hinna ifatt Grekland, Italien och Spanien och inte minst SAAB. Privatiseringarna av vård, skola och omsorg har inte oväntat visat sig ge bra utdelning för ägarna – och inte som lobbyisterna försökt få medborgarna att tro bättre kvalitet för patienter, elever och äldre. Sossarnas nye partiledare har lyckats med konststycket att göra några rejäla självmål så snart han hann in på plan. Miljöpartiets flirt med de borgerliga (sänkt restaurangmoms i första hand) gör att de politiska alternativen blir allt färre. Dessutom har det stormat rejält i höst. Vi medborgare är blåsta.
Det har inte gått något vidare för MFF heller vare sig på plan eller på läktare. Jag har behövt lämna två matcher som blivit avbrutna på grund av smällare och publikstörningar.
Efter hemkomsten från Australien blev jag åter ombedd att ställa upp som god man för ett ensamkommande flyktingbarn. Grabben har erhållit permanent uppehållstillstånd och lär sig svenska bra och kan om han jobbar hårt börja på ett teoretiskt gymnasieprogram till hösten. Jag gjorde lite undervisning hos miljövetarna och deras utbildning av miljöinspektörer och det var kul. Det blir en återanvändning av kursen för en ny kull nu i vår. Släktforskningen har tagit några steg framåt – men gjort på stället marsch ett tag – eftersom jag misslyckats med att lägga in bilder på ”di gamle” i programmet. Äntligen har jag blivit klar med inskanning av tusentals diabilder, färg- och svarvita negativ.
Akki och jag har hunnit med ett par besök i Sumpan hos Jens och Shasha. Besök som återgäldats och Shasha blivit introducerad till skånsk mattradition med gås. Hon lät sig väl smaka.
Ewa bodde en vecka i Höllviken och drog på sig en felaktig parkeringsbot – som efter en del administrativa turer återbetalades. Då var det en sedvanligt hektiskt festvecka. Akkis födelsedag firades i London tillsammans med Ewa och Joakim på Royal Albert Hall – nästan som ”The Proms”. Efter Mårten gjorde vi ett besök hos Ewa utanför Jerusalem. Jag fick träffa ”Lill-Akki” och Dana med deras barn och Marek och hans nya kvinna. Inte minst blev det äntligen ett besök i Jordanien och Petra.
Äntligen kom jag i år till skott med att läsa Paul Austers New York-trilogi vilken tillsammans med Kerstins Ekmans ”Grand final i skojarbranschen” utgjort årets läshöjdpunkter. Men alltför mycket är fortfarande oläst.
