St George Island 2015-01-23

Häromkvällen tittade vi för en gångs skull på tv. Obama höll sitt ”State of the Union”-tal till den samlade kongressen. Ett retoriskt väl genomarbetat tal med lagom utrymme för applåder från de entusiastiska demokratiska ledamöterna. Den republikanska kvinnan som gavs utrymme att efteråt att kommentera talet var en intressant katastrof.

I förgår blev det nyfångad svärdfisk som tillagades på grillen till middag. Efter middagen promenerade vi ner till stranden. Det var nästan vindstilla, mörkt och stjärnklart perfekt för att sända upp thailändska ljuslyktor. Jag hoppas verkligen att vi slipper se i stjärnor efter ett återbesök här.

Vid gårdagens morgonpromenad hade vinden tilltagit rejält och pelikanerna seglade majestätiskt i vinden och dök efter ibland efter fisk. Vi fick också äntligen syn på delfiner strax utanför den ena av de båda pirarmarna. Vi såg ett par, tre stycken under några minuter som simmade i vattenbrynet.

Strax efter vi kommit hem från promenaden var hägern åter på plats i dammen denna gång på en lämplig plats mitt i dammen för fotografering. Men vi hade inte kamerorna med oss. När vi återvände med kameror hade hägern flyttat sig till en mer undanskymd plats och medan vi försiktigt flyttade oss närmre flög den sin kos.

Gårdagens middag inleddes med en utsökt liten entré –grouper cheek lätt brynt i smör. Till huvudrätt blev det amber jack – inte helt olik makrill i smak. Vi kommer att sakna Doughs fiskbil med det rika utbudet av färsk fisk.

I natt började det att blåsa rejält. Åskan började mullra vid midnatt och strax följde blixtarna. Och nu nästan tolv timmar senare fortsätter regnet att ösa ner och blixtarna far över hustaken och emellanåt hörs rejäla knallar. Morgonpromenaden är inställd och har ersatts av städning och packning.

Ikväll avslutar vid med ostronmiddag hos Lynns. Det blir en utmärkt avslutning innan det imorgon är dags att påbörja hemfärden vid halv niotiden från St George Island mot Tallahassee, Orland, Gardemoen för att förhoppningsvis landa på Kastrup vid 15-tiden.

När vi i mitten på 1960-talet vistades i USA nästan fyra månader nåddes vi överhuvudtaget inte av några nyheter från Sverige. Idag kan vi läsa morgondagens Sydsvenska långt innan vi går och lägger oss ”kvällen innan”. Tiderna förändras och snart är det dags att skruva fram klockan sex timmar.