Tänk att pensionärer blir bjudna på barnkalas! – eller åtminstone nära vänners barns kalas. I går var det åter dags att bli brutalt påmind om hur tiden rusar fram. Våra nära vänners dotter hade bjudit Akki och mig – och många andra gamlingar – på 50-årskalas. Femtioåringar är så unga nuförtiden. Det var inte alltför längesedan vi var på hennes studentskiva?
Akki och jag har plockat fram resväskorna för att fylla dem med sandaler, shorts, baddräkter, solglasögon, tandborste och andra nödvändiga utensilier för stranden. Vi räknar våra piller så att de säkert ska räcka. Akki förbereder växterna för en karg tillvaro medan vi själva flyr den alltmer påträngande julkommersen.
Vi blir som barn på nytt. Det blir kalas.
