För snart ett år sedan körde vi hem i hällregn vid tolvslaget och ingången till detta år. Jag körde hem Akki från akuten där hon just fått en elkonvertering. Det blev fler besök på akuten under året; men tillslut ett besök i Danmark och en hitintills lyckad ablation men med av läkarna inte oväntade kortvariga pulshöjningar.
Akkis 80-årsfirande blev utdraget med början på Sofiero i juli med barn och barnbarn och slutade efter Mårten och MFF:s guld med vännerna från Dalby. Där emellan hade vi hunnit med att fira med andra vänner och en sväng med Hurtigruten till Kirkenes.
Jens och Shasha har flyttat till Göteborg. Ola och Carina – och utomhuskatten Tigris – har funnit sig tillrätta i sin centrala stadslägenhet. Johanna har tillbringat hösten i Rom på sitt Erasmusstipendium och återvänder i slutet av januari till det ordinarie programmet i Norrköping.
Akki har under året regelbundet besökt sina två vävstugor, fortsatt med silversmide, vattengympa, månadsvis haft lunchträffar med forna kollegor och med sin bokcirkel.
Själv har jag – vid tjänlig väderlek – tagit mina promenader i Pildammarna. Men det har varit ont om den tjänliga väderleken de senaste veckorna? Det har varit många besök på biblioteket – hemmet och bokhyllorna tål inte fler inköp av analoga böcker. Släktforskningen har fortsatt även om det blir allt trögare desto längre bak i tiden jag kommer. Antingen är arkivmaterialet vattenskadat, av andra skäl otydligt eller helt enkelt icke-befintligt. Uppbrunnet? Jag har haft mina regelbundna träffar med min ”Litteraturjunta” och sammankomster med ”Nisses småpågar” som för några dagar sedan blev ytterligare decimerad. Den förste av oss som blev rekryterad till Statsvetenskapliga institutionen avled efter en kort tids sjukdom. Dessutom träffade jag oväntat många från den gamla studentklassen när vi samlades för att fira att vi för 60 år sedan tog studenten. Under hösten har jag återigen blivit student ”Malmö historia” med två tentor. Den första blev godkänd ”utan darr på ribban”, den andra examineras om ett par veckor – nästa år således.
Utöver att vi följt nästan alla di Blåes himmamatcher på Stadion har vi glatt oss åt att MNBB åter spelar på Malmö Live/Kuben, besökt Ystad jazzfestival på dess teater, på det nästan lika fina Palladium där vi bl.a. lyssnat på Lundgren o Landgren och sönerna till Jan Johansson spela Jazz på svenska. Min hörapparat kommer väl till pass, eftersom den inte bara kan reducera buller utan även ställas in på musik. Teater på Intiman med monologen ”Bang” var en höjdare. Några biobesök har det också blivit – ”Den sista resan” tyckte vi mycket om för sin värme och humor som ibland var ganska tragikomisk. Kalle Linds revy på Amiralen (Nöjesteatern) var vi också nöjda med. Det var vår tur att ha ”Första majgänget” på besök på 14:e våningen. Det blev lyckat – trots att (eller tack vare?) – vi fortfarande har snaps och punsch kvar efter kalaset. Sedvanlig surströmmingsfest och Mårtensfirande. Ett mer bullrigt och stojigt kalas var Vincents i Göteborg, när han fyllde 7 år. Kul var det – men vi var trötta efteråt trots att vi inte gjort ett handtag.
Nu förstår jag varför pensionärer alltid har fulltecknade agendor – och ändå är mycket utelämnat. Vi får varva ner 2025 och ta semester från pensionärslivet.
