1974 hade jag sedan ett par år tillbaka heltidstjänst som studievägledare på statsvetenskapliga institutionen. Akki hade prövat på att jobba som lärare på Förskoleseminariet i Malmö och bestämt sig för att satsa på en formell lärarutbildning på Lärarhögskolan som slutfördes våren 1974. Ola hade plats på dagis och Jens stod långt fram i kön. Det var dags att ta nästa steg i livet. Vi hade lite löst kollat på fritidshus.

Vi bodde gärna några sommardagar i Höllviken hos ”Morfar”. Men förhållandena var jämförelsevis primitiva med utedass och vatten från egen brunn. Rängs kommun hade gått upp i Vellinge kommun tillsammans med bland annat Skanör/Falsterbo. Vellinge kommun ville komma till rätta med den växande åretruntboendet och bygga ut vatten och avlopp. Eftersom latrintömningen skulle upphöra blev det nödvändigt för Morfar att ansluta om han ville fortsätta att utnyttja Höllviken. Om jag minns rätt blev det samtidigt byggkris och någon form av skattelättnad för att råda bot på den begynnande arbetslösheten.

Skulle Akki och jag passa på att satsa på ett eget hus i Höllviken? Akki gick på lärarutbildning och vi gick runt på en inkomst. Vi kollade på många ”byggsatser” till hus. Vi räknade och räknade. Med lite egna besparingar, ett studielån med extra lån för barnen, byggrätt från Morfar och mycket, mycket eget arbete slog vi till – utan banklån.

Och det blev inledningsvis mycket eget grovarbete för Morfar och mig. Först såldes den extrastuga med garage som stod på platsen där huset skulle byggas. Fritidshuset med garage transporterades till Höör och återanvändes.

Därefter vidtog för mig att för hand hugga upp cementgolvet som Morfar gjutit i garaget. Det var ett styvt jobb. Därefter handgrävde vi torpargrunden till det nya huset. All cement och utgrävd sand lastades i sopcontainrar. Där var Akki till god hjälp. Morfar murade grunden med mig som hantlangare. Akki med barnen bodde då hemma i Lund medan Morfar och jag övernattade i ett alltmer primitivt Höllviken.

Vi blev precis klara så att jag kunde ta mig an den hektiska höstterminsstarten på institutionen och tomten var klar att ta emot bygglasten och en byggare en vecka senare.

Hur vi klarade av det begriper jag än inte idag.