Det har varit skickelsedigra veckor på sista tiden. Tiden och inspirationen har inte räckt till men nu har jag samlat mig till en epistel. MFF vann visserligen guldet men vinsten lämnade en bitter eftersmak med bengaler, bangers och eldande av säkerhetsnät. Brandlarmet gick och publiken uppmanades att lämna stadion. Endast några få i publiken lydde uppmaningen och lämnade. Några som försökte lämna lär inte ha kommit ut eftersom grindarna var låsta! Man var rädd för att obehöriga skulle ta sig in och ställa till med mer oreda. Vad hade inträffat om brandlarmet gått på ett varuhus, skola eller en vårdinrättning och personalen och kunderna vägrat att åtlyda uppmaningen? Eller om det faktiskt utbrutet en våldsam brand på Stadion? Att ett kommunalråd och flera journalister bagatelliserar incidenten är minst lika upprörande.
Ola och Carina har lämnat Malmös utkanter och flyttat in i lägenhet i centrala Malmö. Tio minuters gångväg till tåget till Kastrup för vidare transport ut i världen och max 15 minuters promenad till Stadion. Idag rymdes alla gamla vänner med barn på sedvanlig julglögg i nära anslutning till Carinas födelsedag. Det är bara deras katt som ännu inte känner sig riktigt hemma och håller ibland fortfarande på att pinka in sitt revir – inomhus.
Det sista jag gjorde på Nybogatan var att gräva upp en malörtsbuske för flytt till Höllviken. Den var en delning av min gamla som gått bort. Ett i alla betydelser gott exempel på cirkulär ekonomi – dvs snålhet. Nu får vi se hur det går eftersom det dagen efter kom en köldknäpp som varade i över en vecka. Plötsligt blev det vinter.
Vi har fått vår sjunde vaccination mot covid och den årligen återkommande vaccinationen mot säsongsinfluensa. Akki har äntligen fått sitt navelbråck lyckosamt opererat här i kvarteret intill. Det blev en natts övernattning. Ytterligare en natt blev det akut med ambulans till sjukhuset eftersom Akki fick upprepat och långvarig hög puls. Hjärtfladder. Men nu har hon ordinerats ny (och bättre) medicin i förebyggande syfte. Efter en stor genomgång och många prover av Akkis lungproblem har vi haft ett någorlunda lugnande samtal med hennes lungläkare. Vi tror oss våga på att planera någon lite längre resa om ett par månader. Det behövs.
Själv har jag fått konstaterat att jag börjar få åldersförändringar i gula fläcken och att det inte var ”efterstarr” som optikern trodde. Nu kan jag få mina nya glasögon så att jag ser bättre ut. Akki har länge klagat på att jag hör illa. Innan besök hos audionomen för hörselkontroll har jag dessutom fått öronen rensade från vaxproppar. Med tanke på så mycket elände man numera dagligen hör talas om är jag osäker på om hörapparater gör livet mer drägligt – men förhoppningsvis för Akki. Har man väl kommit in i den svenska sjukvården blir man väl omhändertagen.
Det är inte problemfritt att bo i hus med hiss. Ett oväntat strömavbrott när man kommer hem efter en stärkande promenad och det blir ytterligare fjorton våningars motion i trapporna innan man får sin hett efterlängtade kopp kaffe. Det gick. Häromdagen var Akki på sin bokklubb i Lund och jag på min litteraturjunta i Lund. Akkis slutade innan min. När jag satt i bussen på väg till stationen i Lund fick jag besked av Akki att hon var nästan hemma. En timme senare när jag var nästan hemma kom besked att Akkis hiss fastnat mellan femte och sjätte våningen – och att larmad hissreparatör ännu inte anlänt. Jag kom in om dörren på 14:e våningen först. Äntligen hade reparatören anlänt och tio minuter senare kom Akki hem. Dessbättre var inte Akki kissnödig och har inte heller anlag för klaustrofobi. Det finns de som har det värre.
Nu återstår bara att önska alla trogna läsare en GOD JUL! Dessutom önskar vi oss alla ett kommande år med mindre och färre konflikter så att det blir ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
