Häromdagen blev jag påmind om mitt barndomskvarter i Sydsvenskans serie ”Gamla Malmö” – och det var inte filmen ”Kvarteret Korpen” Artikeln handlade om Frasses bar.
https://www.sydsvenskan.se/2022-07-30/frasses-bar–vild-ungdom-rocknroll-och-korv-med-mos
En nymodighet i Malmö – importerad från Amerikat med glassbar, hamburgare (omdöpt parisare), korv och inte minst jukebox. Om jag minns rätt – mars 1957 var jag 14 år – var det första gången jag åt mjukglass. Det var nytt och jag var nyfiken. Men det var bara på dagtid som jag besökte ”Frasses”. På kvällarna blev det snabbt ett tillhåll för ”knuttar” och ”spättor” – dåtidens motorburen ungdom. Framför allt på lördagskvällar kunde det bli stökigt där. Det var då ofta två poliser på vakt på motsatta hörnet.
Eftersom jag lyssnade på jazz var jag ”dixie” och var lätt igenkänd i min duffel. Det var därför lite problematiskt att på lördagsnätterna att promenera hem från ”skoldanserna”. (Skoldanserna var dåtidens disco med levande musik. Gymnasieskolorna turades om att ordna skoldanser. De mest omtyckta var de på Latin- och Realskolan (numera Petri)). Eftersom det stod två poliser på motsatta hörnet var jag inte rädd för att bli fysiskt attackera. Verbala påhopp och att behöva munhuggas var jag inte intresserad av. Jag ville inte förstöra en trevlig kväll, i synnerhet inte om jag fått följa en flicka till porten och pussas lite grand.
Själv hade jag mitt gäng och häng på Simhallen som öppnat ungefär samtidigt. Där samlades vi ofta på lördagseftermiddagarna efter skolans slut för att planera lördagskvällens evenemang. Var det någon som hade föräldrafritt, var det någon bra jazz vi hade råd att lyssna på osv. Någon enstaka gång kom ”knuttar” för att provocera. En gång såg jag på distans ett rejält slagsmål i Kungsparken mittemot. Ambulansen fick komma och hämta en som blivit skadad i låret av en stilett. Det är det närmsta jag varit våldet i Malmö. En skolad marxist skulle kunna beteckna det som en klasskamp mellan arbetar- och gymnasieungdomar. Ca 15% av ungdomarna i Malmö hade förmånen att gå i gymnasiet. Vi var ibland avundsjuka på alla jämnåriga som hade egna jobb och tjänade egna pengar.
Nästan alltid annars var det fredligt.
