Livet är fullt av tappade sugar. Många av våra låg eller ligger fortfarande kvar i annexet. En hel del har Jens hjälpt oss med att köra till ”återvinningsstationen” – en eufemism för tippen.

Vi hade som väntat inte hunnit tömma Höllviken helt på våra grejor när Jens anlände med ett mindre flyttlass från Sundbyberg och Linköping för två veckor sedan. Strax därefter anlände Shasha med Vincent från Göteborg. Sedan dess har det gått ytterligare flyttlass till Malmö och transporter från Ikea till Lagmansgatan. Vi har haft fullt upp med att skruva ihop garderober, montera lådor och sätta in belysning i dem i vår nya lägenhet. Äntligen har jag bestämt mig för ny säng som kommer att levereras i mitten på september. Förhoppningsvis kommer den väl till pass då när arbetstempot sjunkit och jag inte somnar på vad som helst.

Linkanborna har sedan ankomsten bott i sitt nya fritidshus. Så mycket fri tid har det dock ännu inte blivit för dem. Det är mycket att greja med i ett nytt boende – och mycket som inte blir som tänkt och planerat. T ex gick det med den 120 cm breda sängen som stått i Vita husets minsta sovrum och var tänkt som Vincents säng på ovanvåningen som med det superrunda Piet Hein/Bruno Mattsson bordet. Vi fick inte upp det genom den svängda trappan!

Vi – och Jens, Shasha och Vincent – fick egen tid när vi ett par dagar i förra veckan bodde och gnodde i Malmö. Köket och vår matplats till vardags börjar nu få sin slutliga möblering, besticklådor, glas, serviser på plats och fyllda, matmaskinslådor, torrfoderlådor fyllda. En halv seger.

Vi fick däremot återigen uppleva hur ”di Himmelsblå” snubblade på målsnöret i ”cuppajävelen”. Men vi är härdade

Dagen efter var det ”stora köpet” på banken planerat. Vi var där i god tid med en efterlyst inteckning från 1965 som vi återfunnit i Morfars efterlämnade kvarlåtenskap. Vi tyckte allt var frid och fröjd. Vincent tog sin power-nap och vi undertecknade alla papper. Plötsligt tog det stopp? Någon på banken hade inte gjort sin hemläxa! En inteckning från 1995 – som fanns fullt synlig på dataskärm – kunde inte återfinnas på Nordea. Två timmar senare lämnade vi mäklaren mycket bedrövade och besvikna eftersom affären inte kunde slutföras. Champagnen som vi tänkt fira överlåtelsen med låg till ingen nytta till kylning.

Men Jens och Shasha kom med plåster på såren.  Jens och Shasha plockade fram en flaska champagne. De ville underrätta oss och fira tillsammans med oss att de gifta sig i växthuset dagen innan. Vi fick visserligen inte uppleva Shashas och Jens giftermål – ett lika glatt som överraskande mål. De snubblade inte på mållinjen när vi var på Nybogatan och sörjde cupförlusten tillsammans med Ola, Carina och Johanna. Det blev trots allt ett lyckligt slut på en osedvanligt strulig dag.

Vi skålade – och kramades för första gången sedan Mårten!

P.S. Idag är affären i hamn – även om vi har en hel del oplockade gäss med banken kvar och MFF är nästan i serieledning.