I torsdags blev det en sen och blöt kväll trots att jag satt under tak på Stadion när MFF mötte Genk. Det såg inte lovande ut efter första halvlek och inte efter 0-2 i början av andra. Så snart det började regna i snålblåsten i temperaturen knapp över nollpunkten lossnade det. Matchen slutade 2-2 strax innan klockan 23. Vad gjorde det då att det regnade hela vägen genom Pildammsparken. Tjugo i tolv gick buss 100 från Södervärn med många blöta men nöjda supportrar. Det tog ett par timmar i sängen innan fötterna blivit varma och adrenalinet lagt sig.
Någon timme senare var det dags för uppstigning och avresa till Linköping. Det gick på räls. Jens och en sovande Vincent mötte upp på stationen. Efter en stund på Krouthens gata anslöt Shasha och efter ett par timmar Johanna. Eftersom det var fredag blev det tacos till middag. Vincent som ätit lite tidigare underhöll oss tillräckligt lagom för att vi skulle få lite ”mauda ro”.
På lördagen – efter ett besök i Gamla Linköping – firade vi Vincents ettårsdag lite post festum. Med lite stöd av Akki bakade Jens och dekorerade en födelsedagstårta. Den blev magnifik och räckte precis för att Jens skulle kunna få äta upp de sista smulorna (en åttondel av tårtan) innan han också kröp i säng.
I söndags var det dags för Johanna att ta tåget hem för att spurta med pluggandet inför förstående prov i fysik och matte. Akki och jag stannade för att njuta av att bli ompysslade och att pyssla och ”leka” med Vincent och hans födelsedagspresenter – som han inte uppskattar lika mycket som elkontakter, mobiltelefoner och sladdar. Ett sladdbarn?
Efter en lugn måndagsmorgon och Vincents besök med pappa på barnstunden på biblioteket promenerade vi förbi det dagis där Vincent står i kö. Därefter till stationen och tåget hem. Det var en resa och två mål som var mer än mödan värd.
