För en gångs skull är vår gräsmatta grönare än grannens tack vare att det råder vattningsförbud. Vi är nu tacksamma för att vi varje vår lyckas koppla in hydroforen till vår egen brunn så att vi inte är beroende av det kommunala vattnet. Inte bara gräsmattan trivs. Gurkorna trivs också så pass bra att vi kunnat laga gurksoppa och gäster som kommer erhåller som belöning ett par gurkor vid avfärd. Leverpastejkonsumtionen har ökat dramatiskt; leverpastejmackor med inlagd gurka är smaskens. Vinbären är plockade och den svarta vinbärsgelén till gåsen är klar. De första tomaterna smakade gott, de första vindruvorna – ännu lite sura är uppätna och sist men inte minst det första paret fikon smakade utmärkt. Smolket i glädjebägaren är att jag inte hann med att skörda johannesörten – men det finns ännu reserver från 2016 och 2017.
Ola – som idag fyller 49 år (!) – hade i helgen tillsammans med Carina sin sedvanliga sommarfest i Höllviken samtidigt som MFF vann en nödvändig seger i Örebro. Ikväll är det en ännu viktigare match för ”di Blåe” i Rumänien inför Europaspel i höst. Efter födelsedagsmiddag på Nybogatan blir det till att återigen dags att bänka sig framför tvn. Returmatch om en dryg vecka på Stadion. Biljetter är redan inhandlade. Det blir förhoppningsvis spännande, god stämning och ett bra resultat.
I söndags var det sedvanlig Jan Lundgrenkonsert på Ängavallen. Maten var lika bra som musiken och spelglädjen. Jan L tycks aldrig kunna msslyckas och jag blir alltmer förtjust i Philip Jers på munspel; ibland tror man knappt att det är munspel han spelar på.
Bäst är dock att Vincent med föräldrar är i antågande i natt. Så snart MFF-matchen är slut sätter sig linköpingsborna i bilen för färd söderut. Det kommer förhoppningsvis att bli flera besök på stranden – äntligen börjar temperaturen i vattnet sega sig över 20 grader. Det kalla vattnet medför att algblomningen ännu inte kommit till bukten – vattnet är ännu kristallklart. Bättre utan algblomning men något kyligt vatten. Ännu ingen smolk i vattnet.
