För lite mer än en vecka sedan landade vi på Kastrup efter vår vistelse på Thailands varma och soliga stränder. Efter 36 timmars vakenhet – med undantag från en powernap på flyget – kom vi hem till ett mörkt och kallt Höllviken. En värmande brasa, lite mat och det var skönt att krypa i säng. På morgonen när vi inspekterade trädgården såg vi till vår glädje att vintergäcken stod i full blom, att krokusen började slå ut, att snödropparna var i vardande och att påskliljorna stack upp ur jorden. Men säg den glädje som varar, på eftermiddagen började det snöa. Det vara bara att plocka fram snöskyffeln och börja snöskottningen. Det var inte det jag sett framemot. Sedan dess har det fortsatt att snöa och jag har tvingats skotta och skotta – och det är inte ens skottår?
Badkläder, shorts och kortärmade skjortor har fått återta sina platser i garderober och förvaringsutrymme. Just nu ser det ut som att det kommer att dröja innan det blir dags att plocka fram dem igen. Dammråttorna som levt ett stilla liv under vår frånvaro har nu jagats med dammsugare och tvättmaskinen gått något extravarv.
Eftersom Akki ska få ytterligare en ny höftled på måndag med följande konvalescens var det självklart att besöka de nyblivna linköpingsborna och deras nya lägenhet innan operationen. Shasha och Jens har nu en stor, ljus och modern lägenhet. Mycket har kommit på plats men det återstår fortfarande en del flyttlådor att packa upp och en del möbler att få på plats – men det blir en utmärkt lägenhet.
Vincent växer och blir allt tyngre och det är bra träning att hissa honom upp och ner. Det kan han skratta åt – eller kanske åt farfar för att göra honom glad. Det är mycket roligare träning än snöskottning.
