Newcastle 8 januari

Efter en mycket lyckad vinrunda för ett par dagar sedan beslutade vi igår att förkorta vistelsen i Hunter Valley med en dag och köra mot Newcastle. Under den lyckade vinrundan hittade vi en liten vingård – Glenguin Estate – där vi blev inbjudna i det stora huset och i ett fantastiskt vardagsrum, högt i taket, en stor öppen spis, och glasdörrar till en veranda med utsikt över vinodlingarna. Trägolvet i rummet var minutiöst lagt i ett halvmörkt australiensiskt träslag. (…..gum) ”Värden” var social på ett mycket sympatiskt sätt och bjöd generöst på sina vinkunskaper . Som föräldralös i Tyskland efter andra världskriget, hade han blivit adopterad och tillbringat livet på många håll i världen tills han i mitten av 1990-talet blivit ansvarig för vinodlingen i Upper Valley. (Vinodlingen ägdes om vi förstod det rätt av en engelsk finansman som hade den inte för att tjäna pengar utan för att göra utmärkta viner.) Han lät oss smaka fyra helt utsökta shiraz viner. Vi köpte två – och fick en flaska från 1998 på köpet, som han precis hittat i vinkällaren som sköttes som ett kollektiv. Han hade inte ansvarat för den årgången och garanterade inte kvaliteten. Den måste därför drickas omedelbart, vi erbjöd oss givetvis att vara försökskaniner. Det märkliga med mötet med denna Klaus var att han var passionerad karatekille (i vår ålder) och var därför absolutist. Han smakade bara så mycket han behövde för kvalitetssäkringen!! Mycket skall man höra och en del frågetecken väckte han givetvis. Åtminstone en av de inköpta kommer att sparas till en kommande gåsmiddag så att fler kan ta del av vår upplevelse. Den är gjord på en vinsort Tannat som endast odlas på denna vingård i hela Australien – allt enligt Klaus.

Vi upptäckte på tredje vindagsrundan ett misstag vi gjort häromdagen. Det var inte Thomas Wineyard som var omtalad som en av de 100 bästa i världen. Det var James Estate som vi av en händelse körde förbi och givetvis stannade till vid. Shirazvinerna var mycket bra – men inte lika bra som de vi provat och inhandlat på förmiddagen på Glenguin inte heller så bra som hos Tyrrells Vineyard. Vi avslutade vår vinrunda genom att än en gång köra igenom en skog av pepparträd där cikadorna fullständigt skriker – en mycket märklig upplevelse. Ljudet går in i bilen trots full speed på AC`n.

Akkis ”sommarförkylning” har nu flyttat till mig. Det hindrade vare sig Akki eller mig det minsta från att i eftermiddags njuta av dyningarna vid en av Newcastles många stränder.

I morgon är det dags att återlämna hyrbilen.

Newcastle 9 januari

Gårdagens övermod med ett härligt bad tog idag ut sin rätt. Farfar hade sovit illa, med ont i halsen, rinnande ögon och näsa. I morse fick Akki – med hjälp av motellmanagern – ge sig iväg för att skaffa medicin i ett söndagsstängt Newcastle. Det blev någon form av hästkur med vita piller på dagen och ljusblå till natten och de ska inte tas längre än till jag är kurant. Vi får se hur det blir imorgon.

När jag påbörjat min hästkur och lagt mig ovan på den nybäddade sängen gav sig Akki iväg för att lämna tillbaka hyrbilen och till ytterligare några timmar på stranden. Jag vilade några timmar. Akki kom tillbaka till ”sjuklägret” med rökt lax, ananas och en flaska vin. Sjuklingen piggnade då till och kostade på sig en lätt promenad i den varma eftermiddagssolen.

Sydney 10 januari

I morse blev det ny bussfärd söderut i lite drygt 3 timmar innan vi var framme i Sydney vid ett-tiden. Bussen stannade vid Centralstationen och två-tre minuters promenad så var vi framme vid vårt YHA som är mycket utmärkt. Här ska vi bo de kommande sju nätterna med vi utforskar Sydney med omgivningar.

Vi har redan åkt ett och halvt varv med gratisbussen runt centrum innan vi bestämde oss för att hoppa av vid hamnen och promenera tillbaka till hotellet. Halvvägs var inte Akki svår att övertala för en färd upp i City Tower där vi fick en magnifik utsikt över hela Sydney medan det ännu var klart sikt. Vi såg också regnet närma sig Sydney.

Nu är tiden på nätet slut mer senare.