Det känns som vi varit här länge nu när vi hittar i stan, klarar de olika catlinjerna – gratisbussar – både de tre som finns i Perth och den orange bussen som finns i Freemantle. En fantastisk service. Man står inte länge och tittar på sin karta förrän någon kommer fram och vänligt frågar – are you lost. Det känns som den gamla goda tiden i London där man också förr blev omhändertagen. Det skämtas och vitsas, man pratar väldigt frispråkigt och lite humoristisk nedsättande om sina medmänniskors tillkortakommanden. Det blir lätt lite bullrigt, men det är härligt…….

Tyvärr är det inte fullt så enkelt att få iväg våra texter som jag tror vi föreställt oss. WI-FI ställen är sällsynta, finns det så är det inte alls säkert att deras nätverk fungerar, vilket man inte upptäcker förrän man beställt sitt kaffe och den där cheesecaken som jag ju egentligen inte skulle ha! Här på vårt hostel fungerar inga USB minnen och med Peters vänsterhänthet tar det tid med förflyttningarna mellan vår dator och internetställets. Men texter kommer även om det inte är i strid ström!! Vi skall ju också på vår halvtimme boka övernattningar på de ställen vi har framför oss och här finns det också upptäckter att göra…..

I Adelaide är det crickethelg kommande helg och det finns inte ett hotell att uppbringa – fully-booked överallt. Vi får improvisera och försöka hyra en bil så fort vi når Adelaide efter tågturen och sen köra ut i Barossa valley! Sämre tripp kan man väl göra och efter den vinprovningstur vi redan gjort så bjuds det så otroligt generöst på vinet så vi får hoppas att första by vi kommer till också har en accomodation!! Vi har tre dygn på oss för denna typ av aktivitet……

Därefter börjar Greyhoundpasset att gälla – 900 mil har vi framför oss. Första stoppet blir i Coober Peddy där vi skall bo underground i två nätter (vilket redan är klart 6-7 december).
Eftersom veckan framför oss dels innebär turen på Indian Pacific Railway och den lite osäkra situationen i Adelaide passar vi på att redan nu gratta Anna på hennes kommande födelsedag. Hipp hipp hurra!

Avslutningsvis vill jag dela med mig att hantverk här ute har mycket hög kvalitet. Många silverdesigners har jag redan växlat några ord med, unika stenar som zebrastenar också kallade silkstones och som bara finns att bryta i norra Australien har jag beundrat. Också inhandlat ett par stycken. Designade roliga barnkläder och snygga, roliga och vackra solklänningar – hellånga – finns till alla unga tjejer vilket givetvis också färgsätter Perth och Freemantle. Just i Perth och Freemantle bor det 1,5 milj människor och båda dessa orter känns som storstäder a la Malmö. På en yta som rymmer Tyskland, UK samt Japan bor det endast 0,5 miljoner människor och då finns det ändå mycket mark kvar i staten West Australia. Dvs utanför ca 8-10 städer är det sen mer eller mindre öken – den skall vi snart ut i! Måtte vi möta några människor….

Må väl – för det gör vi!