Vad vill jag veta om andra? Vad vill jag att andra ska veta om mig? Vill jag att många andra ska känna till mina för mig viktiga tankar? Vill de känna till mina triviala funderingar eller vill jag att andra ska känna till att mina funderingar i huvudsak är triviala och samma som de flesta andra grunnar på?
Urbaniseringen innebär att allt fler flyttar till staden – några kanske av tvång för att hitta ett arbete andra för att slippa byns och småstadens ständiga “kontroll” och småskvaller. Samhället har – på gott och ont enligt den tyske 1800-tals samhällsfilosof Tönnis- utvecklats från “Gemeinschaft” (ungefär gemenskap) till Gesellschaft (ungefär köpenskap, konkurrens). Framväxten av facebook – och andra communities (heter det så?) – antyder möjligen att den senmoderna, ständigt uppkopplade människan egentligen vantrivs i sin anonyma storstadstillvaro och saknar den sociala kontroll som den – i mitt tycke – småskurna, inskränkta och avundsjukt skvallriga småstadsmiljön innebar (och innebär).
Darwins utvecklingsteori lätt felaktigt sammanfattad som “survival of the fittest” tillsammans med den explosionsartade framväxten av facebook o. lik. antyder kanske att människan i huvudsak fortfarande är en småstadsbo dåligt anpassad till ett anonymt liv i storstaden med en obetvinglig längtan till ett samhälle där alla kände alla och inga hemligheter fanns?
Dessa ständiga uppkopplingar – jag kollar visserligen själv gärna min epost – med fragmentarisk och trivial information är det säkert någon som tjänar rejäla kulor på (även om jag inte vet vem). Jag är djupt osäker på om detta ständiga informationsflöde gör att världen kan begripas i all sin komplexitet. Men jag är tveksam till att det gör att människor kommer nära varandra som i en genuin dialog.
Detta inlägg är visserligen en monolog – och säkert inte ens särskilt orginell. Men djupt känd! “Problemet för nätet” är att skapa utrymme för genuina samtal eller är nätet inte rätt forum?
