Som vanligt; ”alla” blir förvånat överraskade att det snöar i slutet av november i Sverige; inte minst media. Det är hypokondriskt dramatiskt i media – inte minst för att generera ”range bite”: långtradare som kanat av körbanan, bandvagnar som är beredda att bistå nödställda osv. Och vi som skulle köra till barnkalas i Göteborg ett par dagar senare. Vinterdäcken hade kommit på dagen innan, det blev plusgrader när vi gav oss iväg med kaffe i termosen och några mackor i en plastpåse. Snöröjningen hade fungerat utmärkt. Men vindrutetorkarna gick som kolibrivingar och en lätt doft av rödsprit spred sig inuti bilen. Efter ett kort stopp hos Engelson för rekognosering och eventuell ekipering kunde färden norrut fortsätta. De av snö vita fälten i Skåne hade i Halland ersatts av höstplöjd barmark. Så skiftande är vädret i ett avlångt land.   

Framme vid hotellet i Göteborg blev vi upphämtade av Jens och Vincent. Födelsedagsgrisen skulle till sin innebandyträning, och vi hängde nyfiket med på en sport vi är helt okunniga om. Men vi lär oss och Vincent kan säkert få oss intresserade om hans intresse håller i.

Dagen efter var det barnkalas med några av Vincents kusiner och hans Mormor och Morfar. Vi gamlingar hade svårt att hänga med i allt stoj och stim. Vincent blev helt uppslukad av ett Legobygge trots att kusinerna högljutt levde sig in i födelsedagspresenten ett tvspel. Lugnet lägrade sig när det var dags för den önskade pannkakstårtan.

Efter en natts välbehövlig sömn och hotellfrukost återvände vi till en ”avfolkad” lägenhet där vi i lugn och ro kunde samtala och undersöka presenterna. Jag fick bakläxa på min presentbok – men det är nu två andra böcker på väg till Vincent.

På måndagen styrde vi kosan mot Malmö. Vindrutetorkarna behövdes fortfarande och plötsligt tog spolarvätskan slut. Tack vare att det regnade en del fick vi trots allt så pass sikt att vi vare sig missade Engelsson eller Borgeby skor. Det blev inte bara två efterlängtade flanellskjortor och ett par fodrade byxor utan också ett par vinterskor och ett par ”pissetofflor” innan vi kunde parkera bilen på Lagmansgatan.

Nu har vi båda också blivit vaccinerade mot covid och influensa så att livet kan gå vidare – och lungt invänta nästa överraskande snöfall. Måtte det dröja!