Så blev det då äntligen av med en kusinträff från min Farmors sida. Framtill för 60 år sedan träffades vi någorlunda regelbundet några gånger årligen. Det var ofta i samband med kalas av skilda slag. Ibland var jag hemma hos någon av pojkkusinerna och lekte – särskilt hos Claes som hade en stor elektrisk tågbana av märket Märklin. Den var jag mycket avundsjuk på.

En gång på 1950-talet fick jag följa med familjen Larsson till Småland för att uppleva en total solförmörkelse. Från sett att jag blev illamående och behöva stig ur bilen för att kräkas var det en stor upplevelse att åka så långt i bil – en gammal klassisk Citroen.

Ett par år senare fick jag följa med Claes familj på en utfärd till Karlskrona för att besöka Karlskrona där min Farfar och Farmor bodde när Farfar plötsligt dog. Mitt minne därifrån att vi fick bada i en kommunal utomhusbassäng.  

Efter min Farmor Ellens död, vi lämnade tonåren, flyttade från Malmö och fick vänner vi själva valde att umgås med blev det allt glesare med umgänget med kusinerna. Två bodde i Stockholm, två bodde i Göteborg, en bodde i Helsingborg, en flyttade runt i världen och en bodde kvar i Malmö. Vi fick skilda intressen och barn. Tiden räckte inte till. Men ibland pratade vi om att det skulle vara kul att träffas.

När en av stockholmskusinerna flyttade från Stockholm till Brantevik tog han initiativ till en träff. Några år senare hade vi en träff i Höllviken. Det var 25 år sedan – och Ola och Carina hade hunnit glömma träffen. För en tid sedan i samband med Claes vernissage på Falsterbo konsthall träffade vi kusinen Mats och Olas nästkusin Henrik. Då rann släktkänslan på. Mats och Henrik åtog sig att försöka ordna en sammankomst.

I lördags samlades de flesta kusinerna, några nästkusiner och en brylling; flera hade partner med sig. Akki som förberett ett släktträd att fylla i fick tyvärr stanna hemma med feber. En kusin kände jag dessvärre inte igen omedelbart men det var också många helt nya ansikten. Det blev en trevlig träff och nostalgin stod som spön i backen med minnen från farbror Klas och Annas sommarställe på Norra Värmdö, Tant Lallas besök i Malmö, besök hos farmor/mormor Ellen på Herrestadsgatan i Malmö, kyrkogårdarna i Västerstad och Skånes Tranås där musculusarna är begravda. En kusin påstod sig veta att jag tävlat i simning. Det kände inte Ola till. Det gör han nu – men det är en annan historia.

Dessutom blev släktträdet befruktat och kan växa vidare. En ny brylling kan i skrivande stund sett dagens ljus – annars mycket snart.