Det blev ett snöpligt slut för oss på Ankis och Kents hemresedag. Kents avskedslunch i f.d. gjuteriverkstaden på Kockums omdöpt till La Fonderie var givetvis mycket god. Vi fick också möjlighet att planera kvällens aktiviteter på Malmö festivalen; först Jan Lundgren direkt följt av Monday Night Big Band. Tyvärr fick vi ta taxi hem efter att Akkis puls rusat i höjden. Vi undvek akuten eftersom Jan L och MNBB då skulle vara definitivt kört. Akki kom i säng, pulsen sjönk och Akki somnade som en stock. Hon var dock för trött för att hänga med på en jazzrunda.
Själv kunde jag ge mig iväg för att möta upp på ”Gustav”. Tyvärr var ljudet för dåligt och bakgrundsorlet för mycket för att det skulle kunna bli en höjdare. När spelningen var slut rusade jag snabbt till Swingtältet för att få platser. Det var knökande fullt. Jag kom visserligen in – men inte sällskapet Larsson tyvärr. De tog sig istället till Davidhallstorg för en avskedsöl. Det blev ett rumphugget avsked på ett annars trevligt och uppskattat besök.
När familjen Larsson gjorde sitt släktbesök i Stockholms skärgård gjorde vi ett besök i Simrishamn. Där blev vi skinnade Akki med en skinnjacka och jag med en svart rock i älgskinn. Det där med sommarkort på Regiontrafiken är inte bara billiga resor.
Dessvärre har di Blåe också blivit skinnade inte bara på spel i Europa League (förnedrande förlust mot Köpenhamn) utan även på seger i Allsvenskan (förlust hemma mot Mjällby). Till råga på eländet ser det ut som om Jimmy Å:s favoritlag dessutom kommer att vinna Allsvenskan. Det kan jag möjligen stå ut med bara JÅ inte blir statsminister nästa år. I så fall är det bättre att Mjällby åter vinner Allsvenskan.
Inte oväntat har kräftpremiären infunnit sig. Tillsammans med Västerbottenpaj, hallon och glass och Loff och Evalis lät vi oss väl smaka. I dagens tropiska värme var det äntligen dags att få lägenheten professionellt städad. Det innebär emellertid slit för oss både innan och efter. Damma och torka av bord, vända stolar upp på borden och plocka undan en del mattor och när det är färdigstädat tillbaka med grejorna igen – dock inte dammet på hyllorna. Sedan packade vi för att tillbringa några dagar i Höllviken.
Här är det lugn och ro. Eftermiddagen har tillbringats i solstolar – i skuggan. Jag har konstaterat att jag kan få en andra skörd av johannesört här på tomten! Fjorårets skörd efter att på sedvanligt sätt ha plockat alla knoppar, så att i stället för att kasta övermogna blommar i komposten, kastades de i det f.d. rhododendronlandet. Och si det har redan blivit en skörd och de kommande dagarna kanske ytterligare en? Har jag hittat min bisyssla?
Innan midsommar och barn och barnbarnsbesök såg vi en igelkott på tomten. Det var flera år sedan senast. Trots enträgna försök lyckades den gömma sig såväl att jag inte hann fånga den på bild. Jens och barnen hade sedan sett en överkörd igelkott på vägen intill. Slut på igelkotten? Men icke. Ikväll i skymningen kom en igelkott i sakta mak längs plattorna vid altanen. Den är vederbörligen rapporterad till den årliga igelkottsräkningen. När vi inte kan glädjas åt det stora i världen är vi mer än nöjda med det lilla.
