Elgräsklipparen i Höllviken har blivit min rollator. Det är numera en lagom motion för mig. Det känns bra både att fortfarande kunna göra lite nytta och få lite motion. Dessutom är doften av nyklippt gräs en bra distraktion från eländet i världen. Vedhuggningen – som numera sköts av Jens – fungerade i min krafts dagar också som ett sätt att avreagera sig på.

Men det är inte utan att när jag lyssnar på nyheter från Ukraina och Mellanöstern saknar yxan när man tar del av meddelande från Putin, Trump och Netanya. Hårklyverier är inte deras starka gren – de är bättre på att slå in en kil i träskallar? Yxan borde reserveras för att göra ved.

Tyvärr är det inte bara Långtbortistan som hoten mot demokratin gör sig gällande. De senaste veckorna har ett par svenska nyheter hamnat i nyhetsskugga av världshändelserna. Den ena var en statsvetenskaplig forskningsrapport som redovisade en mer lismande inställning i sina sammanfattande yttrande till Regeringen över olika lagförslag – trots rejäl kritik i brödtexten. Det andra är att en sjukvårdsdirektör i Helsingborg fick avsked av regiondirektören tre dagar efter att han publicerat en djupt kritisk artikel om Region Skånes fördelningsmodell av resurser till sjukhusen. Riskerar Sverige att bli tystare?

Det har utlovats omväxlande väder – och det har det också varit. Det har varit blixt och dunder och ösregn omväxlande med soliga dagar. Det innebär att en del tappade sugar har kunnat återupptas. Vi har hunnit med att lägga och kallmangla lakan, handdukar och linneservetter. En lyx pensionärer kan ägna sig åt.

Bröllopsdagen firade vi på Stures i strålande sol med ostron och chablis till förrätt och sedan en råbiff som slank ner med en tjeckisk öl innan det var dags att se MFF-dam besegra Brommapojkarna. Efter matchen anslöt Ola och Carina för att äta pannkakstårta med rabarber.

Vi har också påbörjat ett projekt vi trodde skulle ta ett par tre dagar. Vi har nu slitit med det av och till i tre veckor – att dokumentera silverföremål vi ärvt och köpt på oss under årens lopp. Wordprogrammet vi jobbat med visade sig illa anpassat för att få bilder och text i en prydlig och lättöverskådlig layout. Till slut lyckades vi med att få någorlunda fason på det.

Eftersom vädret fortsatte att vara minst sagt omväxlande har det även blivit tid över att dokumentera udda föremål som t.ex. nedanstående.

Vem behöver en lorngett?