Ett trist och svårt uppdrag är avslutat. För en dryg vecka sedan avled min kollega och nära vän Henrik Hermerén. Han var under för mig viktiga år minmig mentor och gav mig många frihetsgrader i mitt jobb som studievägledare. Han administrerade instruktionen under snabb tillväxt i slutet på 1960-talet och lika snabb tillbakagång under 1970-talet. Kreativiteten flödade med PUKAS-reformen. Den gav oss möjlighet att starta kvällskurser på halvfart, uppspeedade sommarkurser, distansstudier (telefon och brev) förkunskapstest, inrättade av en ny utbildningslinje (dagens program), införande av studentrepresentanter i institutionsstyrelse, skönlitteratur i kurslitteraturen, professionell bedömning av språket i studenters uppsatser. Vi hinkade ständigt in stöd från den pedagogiska utvecklingsenheten vid universitetet. Allt för att kunna behålla kompetent personal. Många duktiga lärare behövde trots d.et lämna institutionen. Men grunden lades för expansionen på 1980-talet.
Henrik tyckte mycket om att undervisa. Han avskydde att rätta tentbergetor till förtret för studenter som ibland fick vänta alltför länge på resultat, till irritation bland kollegor som inte heller tyckte om att rätta tentor men gjorde det inom rimlig tid. Vi var alla besvikna på att mycket av ”visdomen” hamnat på hälle
Utanför tjänsten var vi politiska motståndare. Henrik var rejält förankrad i en socialliberal tradition. Vi var oeniga om politikens omfattning men ofta eniga i sakfrågor. Vi slet hårt men hade också mycket roligt.
Igår avslutade vi – Håkan, Leif och jag – en nekrolog. Det svåraste vi skrivit.
Igår fick vi vår tredje dos covidvaccin och MFF behöll ledningen i allsvenskan eftersom Djurgården spelade oavgjort mot Norrköping. Än finns det hopp om guld. Idag kom vinterdäcken på bilen och vi blev vaccinerade mot säsongsinfluensa. Just nu ligger Akki med feber i sängen, cyklarna och bilarna ringlar i köer till Stadion inför kvällens CL-match mot Zenit. Gamla, nya Stadions och Gamla IP:s strålkaster lyser upp södra Malmö. Det blir svårt – men spännande.
Sist men inte minst – Vincent fyllde fyra år i söndags.
