Akki och jag börjar sakta men säkert vänja oss vid att bli sociala varelser och lämna vårt påtvingade eremitliv. Vi har varit på kalas på Klockarestigen hos Shasha och Jens. Tre fester sammanslagna till en. Först giftermålet för ett år sedan, därefter house-warmingparty av Klockarestigen 3 och sist men inte minst Shashas ortodontiexamen. Shashas mamma och pappa, lillebror med fru och barn, Ola, Carina, Fredrik och Johanna med Oliver. Regnet hade hängt i luften och det blåste rejält på slätten och stranden men det var som vanligt nästan vindstilla på tomten. Solen sken, bubblet svalkade och vi gäster sökte oss till skuggan medan Jens stod vid grillen och svettades och Shasha slet som en skållad råtta i köket med sallader och goda dressingar. Äntligen förstår vi varför gäster alltid gärna kommer på kalas till Klockarestigen.
Som tack levererade Farfar några haltande strofer till värdparet när vi hade ätit av de hemgrillade godsakerna och frikostigt druckit av vinet. Som ”grädde på moset” serverades hembakad jordgubbstårta á la Akki – bakad av Jens. Alla var mätta och nöjda och kusinerna hade fått förnyad energi och hoppade livet ur varandra på Vincents studsmatta – en present från Mormor och Morfar! Fredde och Johanna ledde hoppandet och småkusinerna ropade: en gång till! en gång till! Si det var en fest. Vi ser alla framemot fler fester.
Två dagar senare var det äntligen dags för den ett år försenade festen ”Pigges Premiums vänner” på Skanörsgården. Trots att vi var över 80 gamla vänner som samlats var det många ”absent friends” till lunchbuffén och snapsarna. Och fler blev det av såväl absent friends som snapsar till middagen. Det var fler än Akki och jag som av skröplighet nödgades avstå från middagen. Det är alltid smickrande att bli igenkänd av oigenkännliga av visdom och ålder grånade gamla vänner. Om fyra år är det förhoppningsvis dags igen – och då kolliderar det inte med 100 metersfinalen i OS.
A pro på OS. I tisdags tog Sverige inte oväntat en guldmedalj i stavhopp på eftermiddagen. På kvällen var det en viktig match för MFF mot Rangers. Än kan icke-årskortsinnehavare få tillträde till hemmamatcher. Vi var dock hemma på 14:e våningen. Vi kunde följa matchen via vårt öppna fönster. Stämningen och sången hördes klart och tydligt. Det gick inte heller att ta miste på när di Blåe gjorde 1-0 och strax därefter 2-0. Rutorna skallrade. Det blev dödstyst när Rangers på övertid i slutsekunden reducerade till 2-1. Det blir onödigt svårt i returen i Glasgow.
I gårkväll var vi för första gången på många, många månader på bio. US Government vs Billie Holiday. En fruktansvärd men bra film.
Skata men säkert återgår livet i normala banor.
