Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Om vi människor alltid tyckt lika, om vi varit eniga om hur verkligen är beskaffad, vilka mål vi vill uppnå och vilka metoder vi vill använda för att komma från är till bör hade livet varit ointressant.
Problemet är inte att vi är oeniga, problemet är hur ska vi försöka lösa oenigheten. Vi har i princip två sätt att lösa oenigheten. Vi kan slå in skallar eller vi kan räkna skallar. Om vi slår in skallar blir ingen klokare, om vi räknar skallar för de olika alternativen – gärna efter diskussion med alla – blir vi förhoppningsvis klokare. Vi får möjlighet att ändra oss när vi upptäcker att utfallet av vårt val inte blev som vi tänkt. Vi blir förhoppningsvis lite klokare. Det krävs tålamod. Inte förrän vi förlorat 7×70 omröstningar och fortfarande avstår från att slå in skallar kan vi betraktas som övertygade demokrater. Andra kan också ha rätt – även om jag anser att det är vedervärdigt.
