För snart tre månader sedan var jag senast på en utmärkt konsert med mina favoriter på jazzhimlen Jan Lundgren och Nils Landgren. Idag återstår bara cdn som jag köpte för att Akki som avstod från att följa med också skulle kunna få njuta. Det lär dröja länge till innan det blir levande musik att lyssna på.
Dagens två nyheter är annars att danskarna öppnat gränsen mot Norge och Tyskland – men inte mot Sverige. Freden i Roskilde 1658 är kanske överskattad och dags att omförhandla. Men det är tveksamt om jag vill bli en xenofobisk dansk som inte vill veta av svenskar?
Den andra nyheten är att allsvenskan – och annan elitidrott – drar igång den 15 juni – utan publik fysiskt närvarande. Undrar hur ”di Blåe” klara sig utan den tolfte spelaren?
Äntligen tycks försommaren vara på väg. Väderlekstjänsten tycks vara övertygad. Tyvärr har de fel för ofta. Vi har åtminstone redan ett par gånger kunnat njuta av rabarberpaj och på stekjärnet smälta rabarber tillsammans med kardemumma. Mumsigt.
Annars lever vi med två hushåll för närvarande – ett i Höllviken, ett i Malmö – as in the old days – när vi först pendlade från Lund, senare från Malmö. På den tiden hade vi bättre korttidsminnen och bättre fysik. Numera blir vi ständigt påminda om vilka muskler vi haft men som försvunnit. Det tar dessutom allt längre tid för mjölksyran att försvinna. Vi får trösta oss med Karin Boyes visdomsord ”det var inte målet, det var resan som var mödan värd”. Men vi vet redan att det var ett klokt beslut att flytta till Malmö – även om det dröjer ett par månader innan vi kan gå på match och lyssna på levande musik.
Jag avstår från att kommentera Trumps senaste utspel – min cynism har till min förvåning sina begränsningar.
Som vi alla längtar – längtade också Lars Wivallius redan på 1600-talet – som vi alla efter bättre tider efter karantän.
