Efter en fysiskt krävande och intellektuellt spännande vecka i Linköping tillsammans med Vincent, Shasha och Jens har vi efter en del om och men återvänt till Höllviken. Medan Shasha varit på sitt jobb, Jens slitit med sin kandidatuppsats i hälsoekonomi har Akki och jag haft roligt med Vincent på lekplatser i Linköping. Vi har grävt i sandlådor, vi har gungat, vi har spelat boll, vi har åkt rutschkana och Vincent har försökt fånga duvor. Vid halvtolvtiden har vi återvänt till Jens för lunch och byta blöjor på Vincent och sedan power-nap för farfar och långvila för Vincent. Sedan ut på nya äventyr på ny lekplats innan det var dags att ta sig hem för middag. Så förflöt dagarna för oss med undantag för igår då Vincent, Jens och Akki besökte en förskola där Vincent fått plats och en förskola som ligger närmre men där Vincent fortfarande står i kö.

Jens har fortsatt med sitt uppsatsplitande på nätterna med undantag av i torsdagskväll när det var match i Göteborg för MFF. Det blev 0-0 men di Blåe leder trots det allsvenskan. Jens har emellanåt utmanat mina minst sagt rostiga kunskaper i nationalekonomi. Ibland kan kanske okunniga frågor leda till nya insikter – hos båda.

I morse sov alla länge – inklusive Vincent. Så småningom kom vi nöjda och glada iväg. En snabb tankning innan vi lämnade Linköping för att på småvägar ta oss söderut till Höllviken. Bilen började gå ojämt precis som om det var knutor i dieseln? Vi passerade farfars, farfars, farfars, farfars … Eksjö där han var borgmästare i senare halvan av 1600-talet. Det var lite tidigt att ta kaffepaus. Vi fortsatte med en lätt trilskande motor. Vi gjorde ett stopp för kaffe vi Gamla Hjälmseryds kyrka i mitten av ingenstans i mörkaste Småland. Det blev mer än ett stopp för kaffe eftersom bilen vägrade att starta! Efter flera försök kände vi oss besegrade och ringde efter hjälp (från vår extra försäkring med vägassistans). Efter två timmars väntan kom en bärgningsbil för vidare transport till Växjö. Dock satte bärgaren sig först bakom ratten och si bilen startade? Han fick köra en runda med den och medgav att den hackade när motorvarvet var under två tusen. För att undvika en massa trassel med bilen på verkstad i Växjö förslog han att vi fortsatte vår färd söderut.

Motorn fortsatte hacka eftersom det var gott om fartbegränsningar och fartkameror men i uppförsbackar och vid acceleration gick motorn allt jämnare. När vi kom ut på motorvägar i Skåne gick motorn allt jämnare. En misstanke vi hade haft i bakhuvudet var att vi av misstag tankat bensin i stället för diesel i Linköping. När vi närmade oss Höllviken gick bil jämt och fint. Eftersom det börjat bli sent beslutade vi oss för att beställa hämtpizza i Höllviken och ta med oss hem efter en ansträngande dag. Först körde vi in för att säkert fylla tanken med diesel på macken i Höllviken. Nytankad med diesel vägrade bilen åter att starta? Vi fick lämna bilen på macken och promenera till pizzerian – där det verkligen inte är meningen att äta pizzor utan bara hämta. Men vi var desperata. Därefter promenerade jag tillbaka till bilen men fick inte igång den. Det blev taxi hem de sista tusen meterna. En onödigt slitsam hemresa efter en lyckad vecka.

Nu återstår för mig att lätt likgiltig följa hockeymatchen Sverige-Schweiz i VM. (Sverige leder efter två perioder med 3-2.) Med något större intresse följer Akki ”EM i musikunderhållning” – inkluderande Australien – gemenligen kallat Mello. En medioker avslutning på en bra vecka.