På kvällen i fredags möttes vi av Vincent, Shasha och Jens när vi utmattade anlände till Höllviken. De bjöd på en god en god och mycket välkomnande broccolisoppa. Det blev ett tidigt sänggående.
På lördagsförmiddagen dukades middagsbordet för tiopersoner med Vincent på ena ändan och jag på den andra – dvs min – ända.
Vid tretiden anlände den städslade kocken och solen började åter titta fram. Ola, Carina, Johanna, Fredrik med Hanna dök upp strax efteråt. Det var skönt att ha klanen Eklundh samlad. Efter en liten stund var ostronen öppnade och korkarna flög i luften. De flesta lät sig väl smaka – några nöjde sig med foie gras som Akki bidrog med. Det blev en trevlig stund med mycket sörplande och skålande i växthuset innan det var dags att sätta sig till bords med förrätten laxtartar framdukad. Skålandet fortsatte några med bubbel andra med vitt vin som seden bjuder.
Det följande stekta lammet lät sig alla njuta av. Det smalt i munnen tillsammans med sin lena sås. Därefter var det vår sedvanliga avslutning med spettkaka, glass, hallon och ostbricka. Ingen klagade inte ens Vincent som hela måltiden uppförde sig exemplariskt.
Det fanns goda skäl för mig att önska Fredrik, Hanna och Shasha lycka till i sina skilda akademiska karriärer samt Jens i sin nya karriär som ”pappaledig” (inte fan har man en ledig stund när man tar hand om en halvvuxen baby).
Självklart måste jag också tacka för alla uppmuntrande gratulationer och glada tillrop från när och fjärran. Våra vänner i utlandet vet vad jag tycker om att konsumera – en Chivas från vännerna i Israel och en Maker’s 46 från vännerna i USA – kommer väl till pass under ”den vår de svage kalla höst”.
Johanna som tycker jag börjar bli fumlig vid handhavandet av min lap-top hade övertygat Fredrik och Hanna att jag behövde ett fysiskt styrdon. Det kommer väl till pass.
En överraskande present till släktforskaren var en present att ge bort. Jag kan nu ge bort mitt DNA till forskningen! Det stillar också min egen nyfikenhet. Hur mycket smålänning är jag, hur mycket österlenare, hur mycket tysk och inte minst hur mycket neandertalare? Idag har jag topsat mig och skickat bort mina gener till ett laboratorium i USA. Strax innan Mårten får jag/vi svar – svar som förmodligen generar nya frågor.
Nu fortsätter livet som vanligt med morgonpromenader, vattning av tomater, gräsklippning och nya utmaningar för ”di Blåe” – och inte minst den nya svenska Riksdagen.
