Sommaren har inte bara gått ner för räkning – den är helt utslagen. Det återstår nu bara några enstaka rosor att klippa och de sista tomater att skörda. Akki blir stadigt bättre i sitt opererade ben – för det andra behövs fortfarande hjälp. Operationssåret är helt läkt och Akki sköter sin sjukgymnastik. En befrielse för oss båda är att jag inte längre behöver agera privatchaufför. Friheten för Akki har ökat successivt. Vävstugan får regelbundna besök, silversmidet har kommit igång liksom kulturaktiviteterna. Besöket på Stadsteatern och Spelman på taket var vi mycket nöjda med. Jag älskar alla cyniska one-liners som Tevje formulerar. Dessutom är föreställningens tema tyvärr lika aktuellt idag som den onda tid den behandlar i början på 1900-talet.

Kalassäsongen har fått en flygande start. För en vecka sedan var det födelsedagsbrunch för Akki med sedvanlig hemgjord pyttipanna med ägg och rödbetor tillsammans med några hemkryddade snapsar. Det var en god start på lördagen. Och det skulle bli bättre. Ola och jag fortsatte till Stadion och matchen mot Elfsborg som vanns med hela 6-0 – välförtjänt. Akki stannade hemma och la sista handen vid de förtjänsttecken som skulle utdelas vid torsdagens jubileumsfest i Höllviken.

I år är det 50 år sedan vi för första gången åt surströmming – eller silverfisk som norrlänningar gärna kallar delikatessen. Årligen har vi mötts för att insupa doften av den fina världen – och gärna några väl kryddade snapsar. För 50 år sedan hade inte den första pizzan serverats i Malmö än mindre den första kinakrogen öppnat. Surströmming blev därför ett av våra första möten med det internationella köket. Efter det har vår gom varit vidöppen för alla nya smaker från hela världen. Till de närvarande Silverfiskens vänner utdelades det av Akki nydesignade förtjänsttecknet – givetvis i silver – med rosett i de jämtländska färgerna. Dagen avslutades med Östersund vann över Herta Berlin.

Dagen efter var jag enligt Akki en sanitär olägenhet? Och inte berodde det på för mycket surströmming eller destillerade drycker. En brakförkylning bröt ut och jag har varit rejält utslagen ett par dagar. Det var t.o.m. så illa att jag fick avstå lördagens födelsedagskalas för Johanna – ännu så länge vårt yngsta barnbarn – som fyllt 16 år.

Idag har jag tagit en försiktig promenad till stranden men avstår från att gå på match. Jag nöjer mig med att kurera min förkylning och följer matchen på radio och Wimans blogg på Sydsvenskan. Snart börjar matchen.