Efter många års trogen tjänst har min handjagare lagt av. Vi har varit ett strävsamt par och haft många timmar fram- och tillbaka över gräsmattan från slutet av mars/början av april och ibland ända till månadsskiftet oktober/november. Kugghjulen var slitna och la av. Det blev till slut allt svettigare – och onödigt mycket motion. Jag är också sliten och la också av. Jag har nu – på bestämd inrådan av Akki – krupit till korset och beställt en sprillans ny elektrisk gräsklippare. Förhoppningsvis minskar nu koldioxidutsläppen från mitt flåsande och jag kan klimatkompensera för andra excesser?
I förra veckan hängde jag med Akki till Malmö för en del ärendes skull. Det innebar bl a annat ett besök på Bukowskis där Akki skulle kolla några grejer. När jag strosar runt ser jag plötsligt det klassiska supercirkelbordet av Bruno Mattsson/Piet Hein – i masurbjörk med lite skavanker i kantlisten. (Dock i avgjort bättre skick än handjagaren.) Självfallet behöver vi inget nytt matbord! Vi vet inte ens var vi ska ha det! Men vi blir båda förtjusta i det. Det är en on-lineauktion så vi har gott om tid att tänka efter före. Inte hjälper det. Så det har blivit ett nytt matbord – men vi fick inte upp det på ovanvåningen trots hjälp av Ola och Carina.
Däremot kunde Ola och jag höja Akkis säng så att hon ska kunna komma i och ur den med rätt rät vinkel. Det var bra i går kväll; i morse vid närmare eftertanke skulle det nog bli för svårt att komma i den utan att stå på tå. Imorgon ska vi prova med en supertunn bäddmadrass så att Akki slipper stå på tårna.
