För några dagar sedan la min läsplatta Letto av. Enligt säljaren Adlibris skulle den kunna innehålla hundratals böcker – kanske fler – jag minns inte riktigt. Vad säljaren däremot inte förtalte var att batteriet inte höll lika länge som hundratals böcker i biblioteket.
Jag har dock hunnit läsa en del. Ebba Witt-Brattstöm, Århundradets kärlekskrig som är en lätt obegriplig och oreflekterad skildring av hennes äktenskap med Horace Engdahl vars bok Den site grisen visserligen är lätt självömkande men skriven med reflekterande distans. Torgny Lindgren, Berättelser och Det sanna livet samt Kallifatides, De sju timmarna i paradiset är omläsningar av gamla favoriter som alltid är njutbara för såväl språklig medvetenhet som aktualisering av moraliska och etiska dilemma. Två böcker för nördar har jag också hunnit med dels Tjänstekvinnans son del III och IV (inte lika bra som ettan) och Manguel En historia om läsning, som är riktigt bra – och nördig. (Tack för tipset Loff!). Karin Johannissons sista bok Den sårade divan om Agnes von Krustenstierna, Sigurd Hjertén och Nelly Sachs på Beckomberga var plågsamt skräckfylld men pratig och illa disponerad – men inte ointressant. Stedmans, Fyren mellan haven och Doerrs, Ljuset vi inte ser är välskrivna och läsvärda böcker. Sedan har jag gärna återläst Fredrik Ekelunds Jag vill ha hela världen som alla i litteraturjuntan ska ha läst till tisdag i nästa vecka. Även om den delvis är en satirisk skildring av det akademiska Lund är det också en kärleksförklaring till det malmöitiska (och delvis på malmöitiska). Vi får se vad de akademiska smålänningarna i juntan anser?
Men läsplattan att svårare att undvara än mobiltelefonen!
Ginen är slut – men det finns tonic och lime över. Varför går det aldrig jämnt ut?
Vi har påbörjat de sista pillerkartorna, tandkrämen är nästan slut och jag har de senaste dagarna nått innersta hålet i svångremmen!
Så imorgon är det slut här i sol och värme och dags att fara hem till den skånska vintern- men även den lär ha ett slut?
